lördag 20 oktober 2012

Spanska seder

Jag längtar tillbaka till Spanien den här hösten. Vill söndagshoppa på el Rastro och promenera i någon fin park. Hösten är så himla fin där. Här regnar det ju mest.

På tal om Madrid  så hade jag när jag pluggade där en rätt rolig litteraturlärarinna. Eller, rolig och rolig. Hon var väl kanske inte jättepedagogisk eftersom lektionerna mest gick åt till att låta oss läsa högt för hela klassen och sedan förklara alla ord som hon tyckte var komplicerade för oss. Tack vare henne kan jag onyttigt många synonymer för lat. Jag har nog berättat om hennes lektioner tidigare på min gamla blogg...Vilket inte är relevant att berätta eftersom den numera är nedlagd och lösenordsskyddad.

Hur som helst; den här litteraturlärarinnan tog sig också emellanåt an uppgiften att förklara det moderna Spanien för oss, ifall vi stötte på något i litteraturen som hon tyckte var föråldrat. Bland annat berättade hon att det inte längre fanns någon föreställning om att man som gravid har cravings efter diverse konstiga saker. Sådana idéer hade man bara förr i tiden när hon var ung tydligen. Eh? Ok, jag vet inte om vi är annorlunda och efterblivet omoderna i Sverige, men jag hör då fortfarande idag 2012 talas om graviditetscravings.

Hon berättade också att det inte längre förekommer att män visslar och ger en komplimanger när man är ute och går i samhället. Det var väldigt omodernt påstod hon. Jag tyckte nog att det här uttalandet var lite konstigt, speciellt med tanke på att visslande män är något jag förknippar väldigt mycket med Spanien (om än avsevärt mer nere i söder än just i Madrid) och något som hänt mig senast typ dagen innan jag blev informerad om att det inte längre förekom.

Nu vill inte jag vara elak mot min gulliga litteraturlärarinna, men jag tror kanske att hennes uppfattningar om saker som inte längre förekom kan ha något att göra med att de inte längre förekom i hennes värld. Möjligen på grund av att hon troligen passerat fertil ålder med råge och att jag när jag ritar henne ur mitt minne får fram den här bilden.


Men det är bara min teori...

fredag 19 oktober 2012

Fabulösa Fredag

Men hörrni! Dags för en fredagslista kanske? Det var ett tag sedan jag överhuvudtaget skrev något här.

Är i alla fall glad och tacksam över detta:

* Mannens korsbandsoperation gick bra.

* Han fick också ut en fin liten kandidatexamen här om sistens.

* Vi planerar att resa bort i december. Inget klart ännu dock.

* Arabiskan går framåt! Det är revolutionerande att faktiskt kunna läsa och förstå saker. Fort går det också.

* Fick en läkartid, bara sådär! Alltså, jag har ju en kronisk tarmsjukdom och har haft min läkare på distans i Kalix ända sedan jag flyttade därifrån. Jag ville byta och ha en här istället och kontaktade min gamla läkare som sa att han skulle skicka över min information hit och att jag sedan skulle ringa Medicinkliniken och boka tid. Jag är ju en sådan person som gruvar mig för telefonsamtal, så det gick jag omkring och gjorde några dagar. Hips vips trillar en kallelse ner i brevinkastet utan att jag behövde ringa.

* Av bara farten ringde jag ett annat viktigt samtal bara på peppen att ha sluppit ringa sjukhuset.

* Kombinationen frukt, turkisk yoghurt och honung.

måndag 8 oktober 2012

Den största grodan

Jag har jättemycket att göra. Inlämningar och uppgifter av olika slag. En gång under gymnasiet (tror jag i alla fall att det var) hade vi en gästföreläsare som berättade om studiestrategier. Hon sa då en sak som jag fortfarande tänker på ibland.

"Ät den största grodan först!"

Hon menade alltså att det bästa sättet att tackla läxor var att ta itu med den svåraste och jobbigaste först.


Jag sa visserligen att jag tänker på det här uttalandet ibland, det betyder dock inte att jag följer den filosofin. Jag tror mer på pristagaren av IG-Nobels (en parodi på nobelpriset ägnat åt gärningar som först får folk att skratta, sedan tänka efter) litteraturpris förra året, nämligen idén om strukturerad prokrastinering. D.v.s. att jag medan jag undviker den där "största grodan" ändå lyckas med att äta upp de mindre grodorna och då i alla fall får en massa saker gjorda.

Förresten tycker jag att just grodor är ett ganska dåligt exempel, grodor är ju faktiskt ansett som en delikatess i vissa kretsar och man borde därför äta den största sist i enighet med teorin om att spara det bästa till sist.

onsdag 3 oktober 2012

Ost

Jag har blivit lovad pasta med möglig ost till (sen) middag.

Möjligen kan det vara så att mannen menade mögelost och inte bara möglig ost. Men man vet ju aldrig. Riktigt samma-samma är det ju inte.

måndag 1 oktober 2012

Hen

Det här könsneutrala hen-pronomenet fungerar inte så bra med arabiska. Eller vad vet jag, jag har inte lärt mig så många pronomen ännu, men vad jag har lärt mig är att arabiskan inte är speciellt könsneutral. Vid tilltal, typ hur mår du?/jag älskar dig/sov! så finns det en form för att säga det till en man och en annan för att tilltala en kvinna, samma gäller för alla yrken och adjektiv som har en feminin och en maskulin form.

Jag lär mig det arabiska språket


Att lära sig det är inte det största problemet jag kan föreställa mig med den här grammatiken, den verkar ganska logisk, det största problemet är de där situationerna när man inte vet om man pratar med en man eller en kvinna.

Ok, det kanske inte händer jätteofta, men det händer. Som den extremt pinsamma gången back in the days när jag jobbade som telefonist och pratade med en person med väldigt hes och raspig röst. Jag skulle ta ett meddelande att be någon ringa upp personen och sa "Ok, men då ber jag N.N. att ringa dig, Gunnar!" Och personen i andra änden som jag trodde var en Gunnar rättade mig med ett irriterat "GUNNEL!" Det finns liksom ingenting man kan säga för att reparera en sådan skada.

Fast om jag råkar göra en liknande tabbe på arabiska kan jag ju alltid skylla på att jag är en stackars andraspråksinlärare och bara råkade göra ett grammatiskt fel.