Fabulösa Fredag

Dags att kicka igång fredagslistorna igen, eller vad säger ni?

(via)

Jag är extra glad och tacksam över:

*

 Att träffa fina Filippa förra helgen och att vi tar upp vår vänskap precis där vi lämnade den när jag flyttade från Umeå (eller där vi lämnar den efter varje Skype-session, för den delen.) Hon fattas mig!

* 

Att ha blivit gravid så enkelt och snabbt. Tänk bara hur många som måste kämpa med det.

* 

Att kroppen verkar fungera som den ska, trots illamående och diverse krämpor. Alla värden såg tydligen jättebra ut. Jag som sällan brukar ha bra järnvärde!

* 

Att graviditetsillamåendet och den förlamande tröttheten gett med sig lite.

* 

Mannens nya jobb på Sveriges Radio. Sveriges Radio! Fattar ni hur stort det ändå är att jobba där, även om det i nuläget bara är som vikarie! Jag är stolt.

* 

Att vi har ett lägenhetsbyte på gång...

* 

En spännande resa som vi snart ger oss ut på. (Mer om det sen.)

*

Värmen och solskenet och alla blommande träd, även om det känns helt sjuk med såhär mycket vårväder i april (speciellt för en norrlänning) det är så att jag blir alldeles förvirrad och hela tiden tror att det är maj. 

Kissfotografi

Det här måste väl vara enda gången det är socialt acceptabelt visa en sticka med sitt kiss på? Eller?

Gravid är jag i alla fall (nu i vecka 14) och tänkte att det är lika bra att outa det på bloggen nu när nästan alla i hela världen vet om det ändå. Jag skojar inte, människor från Jordanien till Canada och allt däremellan känner till det. Det är inte så konstigt som det låter dock, mannens släkt är ju spridd överallt.

Vi (eller jag) tänker såhär kring graviditeten.

(via)

Jag kan ju inte direkt påstå att jag är redo, eller att jag överhuvudtaget ens fattat vidden av det hela. Lite panikslagen blir jag också varje gång jag kollar statistiken i min graviditetsapp och den berättar hur många dagar det är kvar till beräknad förlossning. HUR ska man hinna förbereda allt? Dock känns det ändå roligt och spännande, såklart.

Mina kära föräldrar reagerade förresten BÅDA ungefär ordagrant som jag förväntat mig. Haha! Pappa sa något i stil med "Jaså, jag sitter lugnt tillbakalutad." Vilket är hans ungefärliga reaktion på allt jag företar mig, han menar att jag är vuxen och får göra som jag vill med allt. Eh, tack, antar jag. Mammas första reaktion var "Jahaaaa, hur ska det gå med dina studier?" Alltså, någon gång ska jag väl bli färdig hoppas jag, men tills dess stressar jag inte över det, jag har trots allt lyckats få jobb ändå, utan utbildning och med slöja, så JAG sitter lugnt tillbakalutad (oftast). Mannens familj å sin sida reagerade med glada drillande rop (alltså, jag vet inte hur jag ska förklara det ljudet, men ni kanske vet vad jag menar ändå) sedan hade de visst köpt tårta och kakor för att fira. 

Skilda världar =)

Jättebra...

Verkligen jättebra att jag valde att se ett avsnitt av Criminal Minds samma dag som vi besökt en klinik för resevaccin, verkligen jättebra också att avsnittet handlade om en psykomördare som infekterade sina offer med RABIES och sedan lät dem gå lös på nästa offer så att de kunde smitta vidare innan de dog av konvulsioner och otrevligheter som hör rabies till. Jag blev ju inte alls nojig av det. Inte alls...

Bra också att jag knappt längre vågar gå på toa i nattmörkret för att jag inbillar mig att det ska hoppa fram en galen rabiessmittad kvinna med fradgande mun bakom ett hörn. Detta mer än en vecka efter att ha sett nämnda avsnitt. Rabiessmittade galna människor har nu gått upp i toppen i min lista över skrämmande saker. Gått om små, läskiga, maskerade barn med någon form av potatissäck med påmålat ansikte (Ja, jag är fortfarande ärrad av att ha sett El Orfanato för flera, flera år sedan)

Det är ju bra att jag är rädd för så extremt sannolika scenarion...Tydligen är det fladdermöss som utgör den största rabiessmittarrisken (iaf i Amerikat) och inte ens det är speciellt jättevanligt. (Tänk vad man ändå lär sig av Criminal Minds...Dr. Reed...)

Ingen mindre än min vän ruccola-salladen utgör förresten den största risken att drabbas av salmonella i Sverige. På tal om smittorisker alltså. Hädanefter kommer jag skölja min sallad än mer rigoröst.

Vad sägs om det lagom osammanhängande, som första inlägg efter tidernas bloggtorka?