torsdag 9 oktober 2014

Om riktigt navelskåderi

Min barnmorska är helt fantastisk. Hon är en superpeppig liten tant som bara liksom bubblar och man kan liksom inte låta bli att älska henne. Så långt är allt väl, men så förra veckan när jag var på kontroll började jag ändå ifrågasätta henne litegrann.

Ligger på britsen med magen i vädret och så böjer hon sig över mig och ser frågande ut.
"Vad är det där?"
"Ehhh, ja det är nog min navel, den ser lite konstig ut." Ursäktar jag mig för jag vet att min navel bara ser ut som en blå prick just nu. Blodkärl som skiner igenom antar jag. Ibland står den ut lite, men inte så värst och när jag ligger ner är den som sagt bara en blå prick på den stora badbollsliknande yta som utgör min mage för tillfället.
"Är du säker?" Frågar hon.
Jag börjar tro att kvinnan har fått hjärnblödning då det absolut inte finns någonting annat på min mage som ens liknar en navel, så uteslutningsmetoden borde rimligen försäkra henne om att så är fallet.
"Ehhh, ja?" Piper jag, nu lite osäker på mig själv. "Jag ser ju ingenting."
"Hmmm..." Hon verkar inte helt övertygad, utan tittar ännu närmare. "Kliar det?"
"Nej, alltså det är min navel, det måste det vara. Eller finns nåt annat där?" Jag börjar nu undra hur min mage ser ut egentligen, om det uppstått nåt konstigt sedan jag speglade mig på morgonen. Någon spontanuppkommen bristning som smugit sig på under den senaste timmen eller så.
"Nej, jahaaaa....jaja nu ser jag. Ja, hehe. Ok, naveln, det måste det vara ja, det finns ju inget annat där!"

Det är tur för min sinnesfrid att detta inte är samma barnmorska som gjorde ultraljudet, då hade jag nog inte varit lika säker på att Lilla Abushabab är en pojke länge. (Alltså, inte för att jag bryr mig om könet så länge barnet är friskt, men det vore bara jobbigt att ställa om sig tror jag.) Men ultraljudskvinnan var tyska (tror jag) och mina fördomar om tyskar säger mig att de är väldigt effektiva och kompetenta, så det är nog lugnt.

tisdag 7 oktober 2014

Om namn

Det här med barnnamn alltså...

Det stackars barnet har redan (nästan) blivit diskriminerad p.g.a. sitt utländskklingande namn fast han inte ens har ett hundraprocentigt bestämt namn eller ens är född ännu. Eller, nu överdriver jag (mest för dramatikens skull) men den blivande mormodern har i alla fall uttryckt önskemål om ett 'västerländskt' namn. Tyvärr, för hennes del, blir det ett arabiskt. Oavsett vad det blir. Det vore så konstigt att inte ha ett arabiskt namn när hans efternamn ändå kommer vara arabiskt, plus att jag inte kommer på något fint alternativ. Det är dessutom jätteviktigt för mannen med ett arabiskt, islamiskt starkt namn och jag motsätter mig inte det. Vi har bestämt oss för ett namn till 99% (man måste ju se om det passar) jag talar inte om vilket ännu, även om många redan hört det. Däremot kan jag tala om vad barnet INTE kommer heta trots att detta var den blivande mormoderns topp-förslag.

1. Jan - Alla som rör sig i min bekantskapskrets torde ha en klar uppfattning om varför. Även mormodern förkastade detta förslag när hon tänkt efter en stund.
2. Per - Ja, min pappa har detta som mellannamn. Nej, det är inte helt fruktansvärt EGENTLIGEN. MEN, och detta är ett stort men, det fungerar bara inte. Lilla A kommer trots allt att vara till hälften palestinier och som ni kanske vet så har inte det arabiska språket något p-ljud utan kör med b eller f istället. Så, nej. (Palestina på arabiska heter typ Falastiin)
3. Hjalmar - här har vi den blivande mormoderns bästa förslag. Det här namnet har trots allt något visst och är ett släktnamn. Men trots att gamla gubb-namn verkar vara på tillbakagång så tror jag att vi står över. Det känns liksom lite konstigt att ett namn som betyder 'hjälmprydd krigare' är ok, medan ett namn som Jehad (som mannen ju heter) och som betyder 'strävan' - även om det tack vare media endast förknippas med krig- helt plötsligt inte är ok...

Nu återstår alltså bara att hoppas att barnmorskan inte såg fel vid ultraljudet och att det faktiskt är en pojke som gömmer sig där inne, samt att se om han faktiskt ser ut som det som vi tänkt ut. Sen kommer vi ju också till det lilla delikata problemet att 'översätta' den arabiska stavningen till latinska bokstäver på något lämpligt vis. Inte helt lätt. Ska man stava med u eller o, med i eller y och med a eller ah?