fredag 26 december 2014

1 månad

Nu när Ubaidah blir två månader i morgon är det väl kanske faktiskt dags att jag postar det jag skrev om/till honom för en månad sedan (dagen innan han blev en månad, alltså, 26 november) så att jag är lite i mer i fas...

---------------------------------------------------------------

Bejbi, bejbi, jag kan inte fatta att du redan funnits hos oss här på utsidan en månad! Tiden har bara flugit förbi.


Tre dagar gammal

Hittills har du betett dig exemplariskt, om vi bortser från det där med att du inte behagade komma ut förrän en vecka efter utsatt tid förstås. Du brås såklart på din tidsoptimistiske far. Det gör såklart ingenting att du kom sent, huvudsaken är att du är här nu. Vi är så många som älskar dig redan. Din mormor och din tant Maggan var här och gullade med dig i helgen (så mycket att ammo [farbror] Imad nästan blev svartsjuk) och din pappa glömmer aldrig att pussa dig godnatt varje kväll.

Ditt namn Ubaidah passar dig jättebra och har visat sig vara ett ypperligt namn att sjunga. Din mormor lobbade för några andra namn där ett tag, men hon verkar också vant sig nu. Det var dock hon som postade det där namn-pappret till Skatteverket, så om du helt plötsligt visar dig heta något annat så vet vi vem vi ska skylla på...

Du är blond som ett gullefjun, även om du senaste veckan har blivit en liten flintis. Tack vare mitt google-föräldraskap behövde jag inte ha panik över det så värst länge, det är tydligen helt normalt.
Vi (mest din pappa) är mycket nyfikna på din ögonfärg och var den ska stanna, just nu skiftar den beroende på ljuset och liknar varken min färg eller hans. Du håller nog snart på att börja le på riktigt, men det har varit stört omöjligt att fånga på bild, där ser du bara ut som en allvarlig tänkare eller en surpuppa. Vuxit har du också gjort, 4 cm på tre veckor är ju inte så illa pinkat, men det är klart, du måste väl växa i dina långa fötter.



Tänkare med hår


Tänkare utan hår

Vi skrattar lite åt de där fötterna här, det är inget illa menat, men du har din pappas form på tårna och spretar med dem likadant som han brukar göra (något jag tycker ser hemskt oskönt ut, men som tydligen ska vara grejen) Du verkar också ha ärvt mitt mellanrum mellan stortån och de andra tårna (som ser ut som små, små katt-trampdynor, det är så gulligt att man nästan dör) vilket din pappa i sin tur skrattar åt.

Du sover rätt bra och din trötta lilla mamma passar också på fast hon egentligen borde plugga, så vi sover mest hela tiden du och jag. Lika bra det, den här månaden november är ändå grå utanför fönstret så vi kan passa på att mysa i vårt lilla ide. Jag är imponerad över att du kan sova dig igenom de högljudda samtal din släkt på din pappas sida för, men det är bra, för du vet, det är inga tystlåtna norrlänningar på den sidan av släkten direkt...

Napp är ungefär det äckligaste du kan tänka dig och du spottar genast ut den med en förolämpad min. Det är helt ok, jag förstod inte heller vitsen med det när jag var liten. Du älskar att bli bytt på och är alltid jättenöjd inne på toa. Renlig kille! Inte kräks du heller värst mycket, mest en liten skvätt i mungipan ibland.

Förlåt att ditt rum fortfarande inte är färdigt och ser ut som ett kaotiskt förråd, vi ska ta tag i det där snart, även om vi vill att du fortsätter sova i samma rum som oss ett tag till. Jag lovar också, inshaAllah, att fixa ihop den där mobilen som jag pratat så mycket om under graviditeten (och till och med engagerat din Tant Linnea i) så du har något att titta på när du lärt dig fästa blicken lite bättre så att du inte blir vindögd och kriminell.

Tack för att just du kom och förgyllde vårt liv! Alhamdullilah!

fredag 19 december 2014

Fabulösa Fredag

Fabulösa Fredag Folks! Hurra för det! 

Min tacksamhetslista innehåller

Barnet och mannen! Här på bild när mannen låtsas byta blöja fast det inte behövs för att få bejbi-bejbi att sluta gråta (det fungerade ett litet tag).


*
 Jag är (snart) färdig med engelsk litteratur - forever!! Är sen med två uppgifter, men det har visat sig att föda barn och sedan ta hand om sagda barn är en godtagbar ursäkt för att vara sen. Efter att ha gjort de uppgifterna ska jag fröjda mig på biblioteket och låna böcker för nöjes skull! Ohhh, vad jag ser fram emot det. Jag ska läsa utan att göra någon skitnödig analys. Hurra, hurra!
Tvättmaskinen fungerar bra nu, efter att ha haft sjukt långa tvättprogram som stört mig har jag åtgärdat problemet (som var obalans pga att den stod lite dåligt) medelst ihopvikt gummi från gummiskrapa under en av tvättmaskinsfötterna. Nu är tvättprogrammen acceptabelt långa (d.v.s. fortfarande ganska långa men inom normallängd.)
Bästaste Bästa Vän och hennes humorshow till dotter kommer och hälsar på i januari. 
*
Min åsm syster kommer också snart med sin bebismage. Jag är så pepp på att hon också ska ha barn snart. Vilken underbar tajming.
Jag har kommit in på det jag vill inför våren och har nu en mer konkret plan för att bli färdig med mina studier och faktiskt ta en examen efter tre evigheters pluggande. Nu ska jag bara ta tag i saken och ringa och undersöka detta med tillgodoräknanden. Synd att folk ska gå på julledighet bara... 
*
Jag har hittat på hela två nya maträtter i veckan, så bra att de förtjänar plats i vår mat-rotation. En är en smaskig pesto-kyckling med ädelost och den andra en mumsig fisk-curry.
Jag fick rabattkuponger på blöjor, nu låter jag som en fattiglapp, men alltså jag älskar rabatter, speciellt på saker man ändå måste köpa.
På tal om billigt så måste jag också vara nöjd med att ha fått ärva massa barnkläder. Så generöst och bra.
Mannen har för övrigt fått löneförhöjning idag och därtill beröm från sin högsta chef. Jag är så stolt!
Är också nästan orimligt peppad på de ifyllnadsböcker jag införskaffat. Svänger nog ihop ett blogginlägg och visar dem snart.
Jag var på efterkontroll hos barnmorskan i veckan och allt ser bra ut, alhamdulillah. 
*
Bejbi-bejbi börjar få tillbaka håret han tappade och han är så vansinnigt söt i sitt nya fjun.

torsdag 18 december 2014

Om tuppen

Så sitter jag här klockan fyra på natten igen. Vaken. Har helt vänt på dygnet. Inte på grund av bebis som man kanske kunde tro, nope, nej, han sover duktigt, utan på grund av min man, om vi nu ska skylla på någon. Han har varit ledig några dagar och är en sådan person som gärna gör sina projekt på nätterna. Var i detta MIN ursäkt till att stanna uppe på natten ligger har jag inte helt klart för mig.

Själv känner jag mig inte produktiv under någon tid på dygnet överhuvudtaget just nu. Egentligen önskar jag att jag vore en morgonmänniska. Det är liksom lite fint att vara det inbillar jag mig. Alla högpresterande, dukti-duktiga människor verkar vara morgonstund-har-guld-i-mund-typen. Och det ÄR ju faktiskt så att tidiga mornar har mer barakah (= Guds välsignelse, typ, även om det är en fattig översättning eftersom det känns som att svenskan har lite andra associationer av ordet...Nåväl, sidospår.) Jag skäms och känner mig som en Penner, vilket är tyska och betyder ungefär lodis och är ett vanligt förekommande ord här hemma när vi vill beskriva någon som uppvisar sådana kvaliteter. Fråga mig inte varför vi införlivat ett tyskt ord i vår vokabulär. Men det har onekligen en viss schvung. Na, ja...Jag känner mig hursomhelst lite som en karaktärssvag och lite sämre människa när jag är vaken på natten och sover på dagen. Detta trots att jag ju faktiskt sover samma antal timmar som om jag hade sovit på natten, oftast faktiskt färre timmar så det finns egentligen ingen direkt logik i det. Förutom då den där känslan av att jag inte är produktiv just nu, men det känner jag för tillfället dygnet runt. Trots att jag producerat ett alldeles underbart litet barn alldeles nyss och att jag faktiskt (måste jag påpeka för mig själv) producerar mat till honom och pluggar samtidigt, skall tilläggas, så man tycker ju kanske att jag borde ge mig själv lite kredd för det, aber nein.

Morgonmänniska ska man vara, uppe med tuppen. Dock inte den tupp som bor utanför Khalto Salmas (mannens mosters) hus i Gaza för den tuppen verkade ha samma dygnsrytm som jag har just nu.


Det är den tuppen som gör denna bild relevant för inlägget, då denna bild är tagen på balkongen i sagda hus när vi var där i januari 2013. Första bilden på bloggen av mig med hijab för övrigt. Trots att jag ju haft det läääänge (eller ja, allt är ju relativt, men snart 4 år). Jag tänkte skriva något, eller några inlägg om det där med slöjan någon gång (förhoppningsvis snart). Men det har jag iofs sagt förr utan att det blivit något med det. (Som sagt inte så produktiv just nu...)