lördag 30 maj 2015

Om tvångssyndromorganisation

Tvångssyndromorganisation, det borde vara ett vedertaget begrepp. Väl?

Jag är inne i en ny nesting-fas. Ni vet en sådnär som man sägs komma in i när man är gravid och man håller på att boa och greja inför barnets ankomst. Jag hade ju en sådan där ett tag när jag väntade lilla  U, då jag målade om hela lägenheten bland annat. Sen avtog ju orken lite i och med själva barnafödandet och amningsdimman, men nu har jag plockat upp mig själv där jag slutade, en post-pregnancy-nesting.

Jag tänker såhär; om allt är välorganiserat så är det enklare att städa och det ger utrymme till att göra annat. Dels kan man vila hjärnan från att behöva tänka på alla saker som man borde ta tag i, dels kan man bjuda hem folk utan att skämmas. Detta tog mig bara 30 år att inse, haha. Nejdå, jag har alltid varit "organiserad" men på ett stökigt sätt, jag vet var jag har grejerna, men för ett otränat öga har det kanske verkat vara lite kaotiskt.

Så för att få ordning på torpet, så att säga, har jag t.ex. inhandlat hyllor till duschen. Jag vill lovprisa och besjunga dem. Jag vet, jag vet, get a life om du ska vara helt exalterad över ett par hyllor till duschen, men alltså SOM jag älskar dem. Vårt badrum är ju pyttelitet och trångt med allt som måste få plats så bara det att organisera alla shampoflaskor och slippa se dem på badkarskanten gör väldigt mycket. Nu måste jag bara se till att banta ner antalet flaskor också, genom att använda upp alla shamposlattar som klunkar runt i udda flaskor (stackars mitt hår, haha).

I förrgår har jag städat vårt skafferi. Även det en anledning till lovsång. Etiketter! Jag har knarkat organisation och etiketter på Pinterest den senaste tiden och nu är mitt köksskåp alldeles underbart välorganiserat och etiketterat.

(Här skulle det kunna varit en bild, men jag orkar inte ta ngn bra och en blurrig har jag redan publicerat på instagram och ja, jag ids helt enkelt inte just nu.)

Efter den stora skafferiorganisationen är målet att även resten av vår lägenhet ska se ut som att någon med tvångssyndrom bor här. Det är på gång. (Och sen kanske bilderna kommer. Kanske)

söndag 24 maj 2015

Om ett nytt och användbart ord

Jahaja. Sverige gick alltså och vann Eurovision, precis som mannen förutspått redan första gången han såg/hörde låten. Ganska bra tippat av någon som av religiösa skäl oftast inte lyssnar på annat än islamisk á capella. 

Vi såg inte spektaklet förutom en snabb förbizappning där vi råkade få ta del av Italiens bidrag. Mannen kollade på någon Apornas Planet och jag kollade på datorn. Pallar inte med några apor, av någon anledning blir jag illa till mods av dem. Så jag kollade Keeping up Appearances på Youtube istället...


Keeping up with Hyacinth instead of the Kardashians, so to speak...

Själva poängräkningsmomentet såg vi dock, det är det intressantaste (enda intressanta) med hela tävlingen enligt mannen. Jag håller väl inte helt med om att det (heller) är speciellt intressant, men jag är inte den som är den, så jag sällskapade. 

Tyskland fick inte en endaste poäng till mannen stora (skade)glädje. Han har ju bott där och är inte helt förtjust i landet. Någon slags hat-kärlek tror jag dock eftersom han trots allt åker tillbaka nästan årligen. När det var klart studsade mitt hjärtas kär i alla fall iväg till datorn för att kolla Bild Zeitung och gotta sig lite åt den där ospräckta nollan. 


På kuppen lärde vi oss ett nytt ord. Schnuckel alltså. Så himla bra ord. Bara det får mig att vilja återuppta de avbrutna tyskastudierna (någon gång...) Schnuckel, man hör ju att det är det perfekta ordet för att beskriva min lilla gulli-gull Ubaidi-baby.

lördag 9 maj 2015

Om rulltrappor, inlines och ikea

Idag har jag attackbesökt Ikea. Mitt snabbaste besök någonsin, jag bara svischade igenom varuhuset och kom ut på andra sidan med nya sängkläder till både vårt enorma dubbeltäcke och det pyttelilla bebistäcket. Sådant som man behöver i fler än två uppsättningar (vilket var vad vi hade innan) om det händer en olycka. Vilket alla som har barn vet att det gör ibland. (När bebis t.ex. räserbajsar genom blöjan...)

Vi åkte till Uppsala lite spontant i eftermiddags alltså. Egentligen i syfte att åka en lagom lång sväng för att Broshan Imads bilbatteri skulle laddas lite då alla kort-korta bilturer den senaste tiden fått batteriet att ladda ur. Broshan har förresten, på tal om honom, blivit lovad anställning på sin praktikplats när hans utbildning slutar om dryga 1,5 månader. Hurra för honom, alhamdulillah. 

I Uppsala ville mannen köpa inlines och lyckades peppa Broshan på idén. Jag var tveksamt inställd till företaget med tanke på att ingen av dem stått på varken inlines eller ens vanliga skridskor. Jag försökte dock vara en stöttande fru/svägerska och åtminstone nöja mig med att de inte siktade in sig på de GLITTRIGA fotbollsskor som fanns till salu i samma sportbutik. Inlines är ju faktiskt ändå en ganska bra motionsform har jag hört. Och känt på själv. Jag har ju faktiskt ett par som ligger och dammar i en låda. Tur ändå att orten vi bor på inte är så backig när de ska lära sig sen. Självklart har de även köpt hjälmar och diverse skydd, något annat vore helt otänkbart eftersom de ju trots allt lever sina liv i min omedelbara närhet (under mitt säkerhetsmedvetna inflytande).

Det var dock lite för pinsamt för mig och Ubaidi-baby att att stanna för att bevittna hela utprovnings- och inköpsspektaklet så vi attackbesökte som sagt Ikea istället. Passade på att premiäråka rulltrappa med vagn. Eller mja, nästan. Nu när jag tänker efter testade vi på det när plutten bara var några dagar gammal och vi var på återbesök för hörseltest. Men premiäråk utan att vara två rookie-föräldrar som hjälptes åt. Det gick finfint. 

Vi har även premiärbytt en bajsblöja på offentlig toalett idag. De där stora livsomvälvande händelserna ni vet. Ganska illa kan tyckas att det händer först när det stackars barnet är mer än ett halvår gammalt. Ett tydligt tecken på att vi borde komma ut mer, hrm. Jaja. nybörjarföräldrar som sagt. Nu vet vi ju att både rulltrappor och offentliga toaletter fungerar och dessutom är det ju vår nu så det kanske är dags att bryta lite med eremitlivet i bebisbubblan och ta sig ut lite mer.


Om inte annat så för att låta resten av världen ta del av denna underbaring.



tisdag 5 maj 2015

Om misären här hemma

Ja, men varför inte blogga ett riktigt gnäll-inlägg efter den långa bloggfrånvaron? Varför inte?!!

Det råder total misär här hemma, min resväska från att jag åkte upp till systeryster i Skellefteå står fortfarande ouppackad, diskberget tornar upp sig mer och mer och en av mina krukväxter ser döende ut efter misshandel i form av först grav uttorkning och sedan dränkning. Jag bad mannen att vattna och tänkte sedan att han nog ändå kommer att glömma bort det, så jag vattnade själv, vilket resulterade i ovan scenario.

Alltså, det ska sägas, det är inte helt enkelt det här med att vara sjuk när man har barn. Visserligen är det väl inte någonsin speciellt enkelt att vara sjuk, men då detta är första gången vi varit riktigt dåliga efter Ubaidah-babys ankomst så kom det lite som en chock. Och då har vi ju ändå världens snällaste barn som sover på nätterna, för det mesta är världens nöjdaste kille o.s.v. Magsjuka har vi haft, både jag och mannen. Fy! Tack gode Gud har inte baby-baby smittats.

Jag mår inte illa längre, det höll i sig i två dagar, men jag är helt matt och har ingen matlust alls. Inte ens choklad vill jag äta. Fatta seriositeten! Jag trodde mig vara sugen på fiskpinnar och skarpsås när illamåendet hade gått över. Bara det är ju märkligt, eftersom det är en maträtt jag inte ätit sedan skolmatsalens tid (inte ens i jobbet, utan då jag själv gick i skolan). Igår släpade jag mig till affären och handlade fiskpinnar. Vilken besvikelse det blev. Låt mig säga att jag förstår varför jag inte ätit det på så många år...

Lyckades dessutom med konststycket att tappa bort en gurka jag köpt. Har igen aning om var den tagit vägen. Dessutom ville jag på ett väldigt icke-svenskt och utåtagerande sätt skälla ut en av mina medhandlare som helt respektlöst misshandlade det (iofs idiotiska) kösystem Willys har vid sina självbetjäningskassor. Jag höll mig dock och tog istället ut min frustration genom att fräsa åt mannen (i vanlig ordning) (arme krake).

Åh, jag vill bli pigg nu och orka göra något. Inte bara sitta här och få ont i lungorna (?) av att hosta, skratta eller ens andas (sucka) lite för djupt. Jag blir bara hypokondrisk och tänker att jag kommer att få lunginflammation och mitt stackars barn ligger på en filt på golvet och andas in damm och blir helt understimulerad.

Så, slut på gnäll.