Visar inlägg med etikett Graviditet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Graviditet. Visa alla inlägg

torsdag 9 oktober 2014

Om riktigt navelskåderi

Min barnmorska är helt fantastisk. Hon är en superpeppig liten tant som bara liksom bubblar och man kan liksom inte låta bli att älska henne. Så långt är allt väl, men så förra veckan när jag var på kontroll började jag ändå ifrågasätta henne litegrann.

Ligger på britsen med magen i vädret och så böjer hon sig över mig och ser frågande ut.
"Vad är det där?"
"Ehhh, ja det är nog min navel, den ser lite konstig ut." Ursäktar jag mig för jag vet att min navel bara ser ut som en blå prick just nu. Blodkärl som skiner igenom antar jag. Ibland står den ut lite, men inte så värst och när jag ligger ner är den som sagt bara en blå prick på den stora badbollsliknande yta som utgör min mage för tillfället.
"Är du säker?" Frågar hon.
Jag börjar tro att kvinnan har fått hjärnblödning då det absolut inte finns någonting annat på min mage som ens liknar en navel, så uteslutningsmetoden borde rimligen försäkra henne om att så är fallet.
"Ehhh, ja?" Piper jag, nu lite osäker på mig själv. "Jag ser ju ingenting."
"Hmmm..." Hon verkar inte helt övertygad, utan tittar ännu närmare. "Kliar det?"
"Nej, alltså det är min navel, det måste det vara. Eller finns nåt annat där?" Jag börjar nu undra hur min mage ser ut egentligen, om det uppstått nåt konstigt sedan jag speglade mig på morgonen. Någon spontanuppkommen bristning som smugit sig på under den senaste timmen eller så.
"Nej, jahaaaa....jaja nu ser jag. Ja, hehe. Ok, naveln, det måste det vara ja, det finns ju inget annat där!"

Det är tur för min sinnesfrid att detta inte är samma barnmorska som gjorde ultraljudet, då hade jag nog inte varit lika säker på att Lilla Abushabab är en pojke länge. (Alltså, inte för att jag bryr mig om könet så länge barnet är friskt, men det vore bara jobbigt att ställa om sig tror jag.) Men ultraljudskvinnan var tyska (tror jag) och mina fördomar om tyskar säger mig att de är väldigt effektiva och kompetenta, så det är nog lugnt.

tisdag 7 oktober 2014

Om namn

Det här med barnnamn alltså...

Det stackars barnet har redan (nästan) blivit diskriminerad p.g.a. sitt utländskklingande namn fast han inte ens har ett hundraprocentigt bestämt namn eller ens är född ännu. Eller, nu överdriver jag (mest för dramatikens skull) men den blivande mormodern har i alla fall uttryckt önskemål om ett 'västerländskt' namn. Tyvärr, för hennes del, blir det ett arabiskt. Oavsett vad det blir. Det vore så konstigt att inte ha ett arabiskt namn när hans efternamn ändå kommer vara arabiskt, plus att jag inte kommer på något fint alternativ. Det är dessutom jätteviktigt för mannen med ett arabiskt, islamiskt starkt namn och jag motsätter mig inte det. Vi har bestämt oss för ett namn till 99% (man måste ju se om det passar) jag talar inte om vilket ännu, även om många redan hört det. Däremot kan jag tala om vad barnet INTE kommer heta trots att detta var den blivande mormoderns topp-förslag.

1. Jan - Alla som rör sig i min bekantskapskrets torde ha en klar uppfattning om varför. Även mormodern förkastade detta förslag när hon tänkt efter en stund.
2. Per - Ja, min pappa har detta som mellannamn. Nej, det är inte helt fruktansvärt EGENTLIGEN. MEN, och detta är ett stort men, det fungerar bara inte. Lilla A kommer trots allt att vara till hälften palestinier och som ni kanske vet så har inte det arabiska språket något p-ljud utan kör med b eller f istället. Så, nej. (Palestina på arabiska heter typ Falastiin)
3. Hjalmar - här har vi den blivande mormoderns bästa förslag. Det här namnet har trots allt något visst och är ett släktnamn. Men trots att gamla gubb-namn verkar vara på tillbakagång så tror jag att vi står över. Det känns liksom lite konstigt att ett namn som betyder 'hjälmprydd krigare' är ok, medan ett namn som Jehad (som mannen ju heter) och som betyder 'strävan' - även om det tack vare media endast förknippas med krig- helt plötsligt inte är ok...

Nu återstår alltså bara att hoppas att barnmorskan inte såg fel vid ultraljudet och att det faktiskt är en pojke som gömmer sig där inne, samt att se om han faktiskt ser ut som det som vi tänkt ut. Sen kommer vi ju också till det lilla delikata problemet att 'översätta' den arabiska stavningen till latinska bokstäver på något lämpligt vis. Inte helt lätt. Ska man stava med u eller o, med i eller y och med a eller ah?

onsdag 3 september 2014

Om graviditeten

Jag hade storslagna planer på att faktiskt blogga under graviditeten. Mest för min egen skull, för alla kanske inte är så överdrivet intresserade av mina krämpor. Till exempel att det känns som att jag brutit revbenen, ajajaj. Bloggandet har ju, som ni ser, inte blivit av. Jag tror verkligen att min hjärnkapacitet tagit stryk av den här graviditetsgrejen för jag känner mig mest trött och förvirrad hela tiden.

Nu är det i alla fall enligt min app endast 45 dagar kvar, så jag kanske borde skriva ner nåt då innan det är för sent, även om det blir osammanhängande och virrigt. Jag känner mig som en tickande bomb varje gång jag ser hur många dagar det beräknas vara kvar! Speciellt igår då Lilla Abushabab hade hicka kändes det där med tickande bomb som en adekvat liknelse. Det ska bli intressant att se vem han liknar och brås på. I fallet hicka brås han nog på sin pappa, för jag hickar knappt någonsin och när jag gör det går det över fort. Mannen däremot, han är verkligen en prakt-hickare, stackarn, hickan framkallas ofta av att han tycker att något är roligt, vilket i sig är ganska roligt.

Jag är också väldigt spänd på att se NÄR Lilla Abushabab tänker komma. Beräknad förlossning är 18/10 och det där med punktlighet är ju något som skiljer sig en hel del mellan mig och mannen. Brås han på mig lär han ju komma några dagar tidigare bara för riktigt vara säker på att verkligen komma i tid, haha. Är han som mannen får vi nog gå två veckor över tiden. Minst.

I övrigt verkar han vara en mönsterbebi som alla mätningar hittills följt tillväxtkurvan till punkt och pricka, han har även följt graviditetsappen känns det som. Första gången jag kände en rörelse satt jag hos tandläkaren och väntade på mannen och det liksom bubblade till på ett konstigt sätt, när jag sedan kollade graviditetsappen så stod det att man i den veckan kunde börja känna rörelser. Samma sak hände när han för första gången kickade mig i blåsan. Mönsterbebis, som sagt.

fredag 8 augusti 2014

Fabulösa Fredag!

Whoop, whoop! Det är fredag och bara det är ju ganska härligt, men här kommer en lista över andra braiga saker:

* 
Helg med världens bästa man!
*
Hade nyligen besök av både systeryster och bästaste bästa vän (inte samtidigt) det var fabulöst om något!
*
Har lyckats få upp blodvärdet från 114 till 120 utan att behöva äta järntabletter. Är mycket nöjd med det. Tack kikärtor, räkor, kött och blutsaft! 
*
Lilla Abushabab verkar växa som han ska, vilket är jättebra, även om han har börjat kicka mig jättehårt i blåsan. 
*
Jag börjar också känna att jag verkligen gillar det namn som mannen tänkt ut åt Lilla Abushabab, nu återstår bara att se om det verkligen passar sen när han föds.
*
Det är liiiiite, lite svalare nu. Jag vet att man inte ska klaga på vädret, men som preggo är jag redan varm som en bakugn, så det varma väder jag normalt sett skulle glatts åt är bara en plåga.
*
Därför är jag också väldigt glad att mannen när han ombads köpa en fläkt, slog på stort och köpte en som även går under benämningen vindmaskin (!) Den räddar mitt förstånd. Kan ju också vara bra att ha om man skulle få för sig att spela in en smäktande musikvideo med fladdrande hår...(intesåtroligtmenändå)
*
Är mycket nöjd med att presenterna jag köpt till vännens barn gillades. Jag älskar att ge presenter.
*
Mannen fick jättebra beröm på jobbet i veckan och jag är så stolt!
*
Har hittat en serie föreläsningar om på youtube som jag gillar mycket.
*
Har också i veckan varit extra tacksam över vår lägenhet då jag lyssnat på P1s reportageserie Tak över huvudet. Tänk ändå att vi landat ett förstahandskontrakt i bostadsbristens Stockholm. Alhamdulillah!

torsdag 26 juni 2014

Om att blogga

Ju längre tiden går och jag inte bloggar, desto svårare är det att börja. För var börjar man? Jag har ju egentligen tusen saker att skriva om; hur det känns att ha en framtida fotbollsspelare i magen, för det måste ju vara det han är, som han sparkar (och så är ju mannen ganska fotbollstokig så det är väl genetiskt) Att inreda en lägenhet efter dryga årets uppdämt inredningsbehov kombinerat med det där boande-syndromet man verkar drabbas av som preggo. Resor vi gjort som jag inte bloggat det minsta om. Det där med svenskhet som jag funderar mycket på. Hur man kan bli bemött om man väljer att ta på sig en slöja. Min ständiga ålderskris och pluggpanik och en massa annat jag funderar på.

Okej, det var kanske inte tusen saker, men i alla fall. Fast då får jag prestationsångest och så är det ju det där med att man som bloggare helst ska ha någon slags bild till sitt inlägg och då måste man ju först och främst ta en, eller hitta igen en om det passar bäst med en gammal och sedan orka föra över den till datorn (eller om man nu mobilbloggar, men orka det liksom) och så mitt emellan att plugga, måla lägenhet, sova middag, se på fotbolls VM (Ja, vem hade trott, men det ägnar jag mig också åt) så blir det liksom inte av...

Jag lovar inte att skärpa mig, men kanske händer det.


fredag 30 maj 2014

Fabulösa Fredag

Fredag igen! Jag ämnade verkligen blogga lite mer i veckan, men på något mystiskt sätt bara svischade tiden förbi i en dimma av flyttbestyr. I veckan är jag tacksam över följande:

* 
Varje gång Lilla Abushabab sparkar! Det är helt otroligt häftigt att jag och mannen faktiskt väntar ett barn.
* 
Att jag fick träffa fina Shilan idag, är glad att ha träffat en sån gullig vän här i Stockholm.
*
Att vi flyttat allt till lägenheten. Eller, ja allt utom några skor, en brödrost och några jackor som finns kvar här tillsammans med mig och datorn. Planerar att vi ska flytta på riktigt idag, vi har ju hittills inte sovit i vår lägenhet ens en gång.
*
Att vår lägenhet är så bra och inshaAllah kommer bli så fiiiiin när vi (jag) målat färdigt och byggt ihop alla möbler och fixat med allt. Är, som jag nämnt tidigare, väldigt peppad på detta.
*
Att jag köpt en ny kudde idag, med den perfekta frasigheten och det perfekta fluffet. Mina kuddar ska kännas dunlika men får absolut inte innehålla någon gammal ankröv. Hittade den perfekta på Jysk och dessutom på extrapris.
*
Att ha en hel helg med mannen framför mig (där jag iofs måste ägna mig åt lite plugg, men det känns överkomligt)
*
Att min BBV verkar hantera sin kris på ett alldeles ypperligt sätt *stolt*

måndag 26 maj 2014

Helgen i några punkter

Vi har haft en ganska intensiv helg där flytt stod på schemat. Vi är inte 100% färdiga ännu, lite småkrafs finns kvar i Broshans lägenhet, men vi har nästan flyttat alla grejer till vår egen lägenhet en kilometer härifrån. Men låt mig punkta upp helgen litegrann.

* Ikeabesök ggr två. Lång handlingslista. Jag har ingenting emot att inreda med Ikea-möbler, är inte så fin i kanten att jag måste vara unik-som-alla-andra-och-pretentiös.

* Tredje världskriget bröt ut och alla blev ovänner. Jag läste någonstans att flytt står på topplistan över stressfulla situationer i livet (någonstans efter dödsfall i familjen) lägg då till lite graviditetshormoner till någon som redan i sig är kontrollfreakigt stressig av sig i sina natur, bröder som med jämna mellanrum har en sån syskonbråksurladdning (bra tajming där) och kulturkrocken mellan Norrland och Mellanöstern med tillhörande språkförbistring. Succé!

* När jag säger att alla blev ovänner menar jag alla utom Broshans fantastiska fru Caroline. SOM jag älskar den människan!

* Jag lyckades med konststycket att tappa ett hyllplan från en Billy-bokhylla rakt över min stortå. Den har nu antagit en vacker blå-grön nyans men den har åtminstone återfått något av sin normala funktionsförmåga. Tur det, för det var ju inte som att jag inte redan hade ont i den foten på grund av en megablåsa efter allt promenerande i Istanbul (en blåsa som sedan fördubblat sin storlek efter hemkomst istället för att gå ner, torka bort och försvinna.)

* Efter att ha blivit trött av flyttandet googlade jag missfall och tunga lyft, missfall i vecka 18 och en massa annat skräckinjagande. Inge bra. Skäckhistorier om någons farmor som fått missfall av att bära ut en matta och liknande. Nu lyfte jag ju inte speciellt tungt överhuvudtaget och Lilla Abushabab verkar kickboxa på som vanligt där inne, så det är nog ingen fara. Men dum sak att googla alltså!

* Trots en lägenhet där allt nu står huller om buller och en lite lätt överväldigande känsla av att jag inte har någon aning om var NÅGONTING är känner jag mig oerhört peppad på att börja packa upp. Då majoriteten av våra saker tillbringat det senaste året i ett läskigt källarförråd känns det jättekul, jag har typ glömt vad vi har (några saker redan blivit glada återseenden.)

fredag 23 maj 2014

Fabulösa Fredag

God morgon från en som stigit upp halv sju. Anmärkningsvärt då jag ju distanspluggar och verkligen inte behöver stiga upp så tidigt. Mannen som jobbar sover till och med fortfarande...

Jag tänkte köra en tidig tacksamhetsfredag nu eftersom jag har mycket att göra idag.

Skriva färdigt och fixa lite med dispositionen på en uppsats, måla hallen i vår lägenhet ett tredje varv för att färgen vi köpte billigt på ÖB är helt värdelös, packa saker så att vi faktiskt kan flytta i helgen, städa till här så vi slipper skämmas när Broshan kommer hem till sin lägenhet (för att hjälpa oss att flytta, så snällt!) 

I alla fall. I veckan är jag mest av allt tacksam över detta:


Lilla Abushabab har hittills utvecklats normalt och har alla armar och ben och organ på plats. Alhamdulillah!

Jag är också lite glad att det är en pojke som vi ju trott hela tiden, en flicka hade såklart varit lika välkommen, inte för det, men nu slipper jag tänka om och vänja mig vid något nytt. 

(Plus att vi har haft mycket svårare med namnförslag för flickor då vi inte alls är överens, haha)

fredag 16 maj 2014

Fabulösa Fredag

Denna vecka är jag glad och tacksam över

* 
Att vi har haft världens bästa resa,
* 
som vi kommit hem från välbehållna och glada.
* 
Att jag hämtat nycklarna till vår lägenhet idag. Tapeterna är i och för sig nästan i värre skick än de vi hade i Umeå, men det gör ingenting, jag är nämligen tacksam över mina tapetseringsskills. Jag tänker mig att spackla lite (som faktiskt är något jag verkligen GILLAR att göra) och sedan smälla upp väv och måla allt vitt. (Givetvis i någon gravidvänlig färg.) Eller, om andan faller på kanske någon färg-färg. Just nu är köket i alla fall någon slags mörk, mörk gråblåsvart färg som ryker fortare än ögat.
* 
I den andan är jag tacksam över att vi inte bara får tapetsera och greja fast det är en hyreslägenhet utan att vår hyresvärd nästan uppmuntrar oss att göra det. (Vi arbetar gratis åt dem som lägenhetsförbättrare...hehe)
*
Jag är glad att Broshan Imad kommer ner från Umeå och hjälper oss att flytta.
* 
Och att det finns hiss...
* 
Vi har gjort en hel del bra shopping på vår resa, det är jag också nöjd med.
*
Jag är tacksam över alla trevliga människor vi mött på vår resa.
*
Jag är också glad över att jag helt plötsligt är så pigg. Jag hoppas (fåfängt) att det ska hålla i sig resten av graviditeten.
*
Jag är oerhööööööööört peppad på att åka till IKEA i morgon.



fredag 25 april 2014

Fabulösa Fredag

Dags att kicka igång fredagslistorna igen, eller vad säger ni?

(via)

Jag är extra glad och tacksam över:

*
 Att träffa fina Filippa förra helgen och att vi tar upp vår vänskap precis där vi lämnade den när jag flyttade från Umeå (eller där vi lämnar den efter varje Skype-session, för den delen.) Hon fattas mig!
* 
Att ha blivit gravid så enkelt och snabbt. Tänk bara hur många som måste kämpa med det.
* 
Att kroppen verkar fungera som den ska, trots illamående och diverse krämpor. Alla värden såg tydligen jättebra ut. Jag som sällan brukar ha bra järnvärde!
* 
Att graviditetsillamåendet och den förlamande tröttheten gett med sig lite.
* 
Mannens nya jobb på Sveriges Radio. Sveriges Radio! Fattar ni hur stort det ändå är att jobba där, även om det i nuläget bara är som vikarie! Jag är stolt.
* 
Att vi har ett lägenhetsbyte på gång...
* 
En spännande resa som vi snart ger oss ut på. (Mer om det sen.)
*
Värmen och solskenet och alla blommande träd, även om det känns helt sjuk med såhär mycket vårväder i april (speciellt för en norrlänning) det är så att jag blir alldeles förvirrad och hela tiden tror att det är maj. 

onsdag 23 april 2014

Kissfotografi

Det här måste väl vara enda gången det är socialt acceptabelt visa en sticka med sitt kiss på? Eller?


Gravid är jag i alla fall (nu i vecka 14) och tänkte att det är lika bra att outa det på bloggen nu när nästan alla i hela världen vet om det ändå. Jag skojar inte, människor från Jordanien till Canada och allt däremellan känner till det. Det är inte så konstigt som det låter dock, mannens släkt är ju spridd överallt.

Vi (eller jag) tänker såhär kring graviditeten.

(via)
Jag kan ju inte direkt påstå att jag är redo, eller att jag överhuvudtaget ens fattat vidden av det hela. Lite panikslagen blir jag också varje gång jag kollar statistiken i min graviditetsapp och den berättar hur många dagar det är kvar till beräknad förlossning. HUR ska man hinna förbereda allt? Dock känns det ändå roligt och spännande, såklart.

Mina kära föräldrar reagerade förresten BÅDA ungefär ordagrant som jag förväntat mig. Haha! Pappa sa något i stil med "Jaså, jag sitter lugnt tillbakalutad." Vilket är hans ungefärliga reaktion på allt jag företar mig, han menar att jag är vuxen och får göra som jag vill med allt. Eh, tack, antar jag. Mammas första reaktion var "Jahaaaa, hur ska det gå med dina studier?" Alltså, någon gång ska jag väl bli färdig hoppas jag, men tills dess stressar jag inte över det, jag har trots allt lyckats få jobb ändå, utan utbildning och med slöja, så JAG sitter lugnt tillbakalutad (oftast). Mannens familj å sin sida reagerade med glada drillande rop (alltså, jag vet inte hur jag ska förklara det ljudet, men ni kanske vet vad jag menar ändå) sedan hade de visst köpt tårta och kakor för att fira. 
Skilda världar =)