Om läsning

Såg nyss en föreläsning på youtube med Stephen Krashen, han är ju en humorshow hela karln. Ja, för vem sa att det var en omöjlighet att en timmes föreläsning om läsandets positiva påverkan på språkinlärning behöver vara trist? Jag rekommenderar verkligen att kolla på detta, även om jag förstår att ni kanske har bättre saker för er en fredagseftermiddag.



Den här föreläsningen bekräftar något jag redan visste och något som jag tycker är viktigt både som pedagog, förälder och människa. Läsning är positivt! Jag har alltid varit en bokmal och både mamma och pappa läser, vilket jag tror varit viktigt. (Förebilder, ni vet) Vi har alltid haft mycket böcker hemma och jag har varit ett barn som haft förmånen att ha en omgivning som läst högt för mig. Högläsning har faktiskt varit något närvarande även när jag och min syster kunde läsa själva, för mamma läste faktiskt för oss vid kvällsfikat länge, länge. (Tack mamma!) Jag är helt övertygad om att jag har läsningen att tacka för att jag haft det så lätt för mig i skolan.

Efter att ha sett den här föreläsningen älskar jag böcker ännu mer och känner mig verkligen inspirerad att bli den där tanten som ger alla barn böcker i present. Jag vill också inspirera mina elever till läsning och jag kommer verkligen, verkligen att försöka vara en läsande förälder.

Åh, jag minns när jag var yngre när shopping för mig betydde bokinköp, haha! Jag måste verkligen återuppta läsandet nu känner jag, för från att ha varit en bokmal på heltid har jag numera blivit en periodare. Det har väl med plugg och jobb att göra antar jag, men några minuter om dagen borde man ju hinna avsätta även till nöjesläsning, eller FVR som Krashen kallar det (Free Voluntary Reading).

Kål

Terminens första bok i litteraturkursen i engelska är An imaginary life av David Malouf. Den var helt ok läsning. Orkar liksom inte brodera ut texten om det här eftersom jag måste analysera den tillsammans med mina kursare. Jag har dock haft lite problem med författaren: Malouf, jag är helt oförmögen att se hans namn utan att min hjärna hela tiden läser det som 'malfouf'.

Ni vet...

bildkälla

Malfouf. 

Eller kåldolmar som jag brukade kalla dem tills jag träffade min arabiska man. 

MMmmm...malfouf...

Klosterliv

Det där listmålet att skriva om böcker jag läst här på bloggy går inte så bra...Kanske är det inte så hyperintressant heller, men det är ju mest för min egen skull jag gör det.

Inatt läste jag i alla fall ut Genom den trånga porten - mina sju år i kloster av Karen Armstrong.

Jag brukar inte läsa biografier, jag har nog aldrig ens gjort det när jag tänker efter, men den här boken var jätteintressant så nu är jag peppad på att läsa fler. Författaren, Karen, går i kloster när hon är 17 och blir så småningom Syster Marta, det här är hennes historia om klosterutbildningen och hur det sedan kom sig att hon lämnade livet som nunna.

Efter att ha läst boken inser jag att jag hade ganska lite kunskap om hur det är att bli och vara nunna. Alltså, jag visste ju det där om celibatliv och fattigdomslöfte men jag tror aldrig riktigt att jag funderade över vidden av det. Karens nunneorden tillhörde visserligen en av de strängaste och hon blev utbildad till nunna innan reformerna i Andra Vatikankonciliet genomfördes, så hennes berättelse är förmodligen av det mer extrema slaget.

När jag läste den här boken kunde jag inte låta bli att tänka att om en person utsattes för den behandlingen som var standard i klostret av någon annan så skulle det räknas som misshandel. Inte så mycket fysisk kanske, men väl psykisk. Att bli nunna tycks handla om att bryta ner personligheten och skapa en ensam och tom individ, att dö som författaren själv beskriver det.

(Om tiden som novis) "Hon är helt isolerad från omvärlden så att ingenting ska kunna avleda hennes tankar från den oerhörda uppgift hon åtagit sig. Hon övas i bön och i de klosterliga dygderna: ödmjukhet, fattigdom, kyskhet och lydnad. Men genom all denna övning skall hon brytas ner. Först när hennes världsliga jag har krossats kan Gud av spillrorna bygga upp en ny Kristuscentrerad individ."

Jag har väldigt svårt att förstå vad det skulle tjäna till att leva livet på ett sådant sätt och jag kan inte påstå att boken överhuvudtaget gav mig någon klarhet i frågan, men jag är ju inte kristen heller så det kanske ligger bortom mitt förstånd oavsett. Men, som sagt, intressant läsning. Jag kommer definitivt att läsa Spiraltrappan som är fortsättningen och som handlar om återanpassningen till livet på utsidan.

Har ni läst något bra senaste tiden som ni vill tipsa om?

Ved

I en stund av uttråkning bildgooglade jag min hemby. Sådant kan man ju roa sig med ibland. Jag fick upp en bild av en av mina (många) farbröder. Det visade sig vara en sådandär fyller jämt annons där det står folks livshistoria och huruvida de firar med öppet hus, undanbeder sig firande, sticker utomlands o.s.v. I annonsen stod det ungefär såhär "X arbetade en kortare tid på Företag, där grundlade han sitt vedintresse."

Vedintresse?! Jag och min syster skrattade åt detta och försökte föreställa oss hur man kan vara intresserad av ved. Man fattar ju att folk ibland måste hålla på med ved. Hugga den, trava den och elda huset med den och sådant, men att gå så långt som att verkligen genuint intressera sig för den...

Men tydligen finns det ändå människor som intresserar sig för ved. Jag fick nämligen häromsistens ett mejl med bokerbjudanden där detta tips fanns med.

Ja, tydligen finns det alltså vedentusiaster bland oss. Den här hyperintressanta boken sägs dessutom vara en försäljningssuccé i Norge. Jag får allt äta upp mina hånfulla ord. Nu vet jag i alla fall att jag om nöden kräver kan ringa min farbror och fråga om vedråd istället för att köpa en bok.

Sju jävligt långa dagar

Av bara farten lånade jag en till e-bok. Unnade mig en pluggfri dag och läste, läste, läste.

Den här boken blev det:

Jag har länge tänkt att jag ska läsa den här, just för att titeln lät spännande. På originalspråket, engelska, heter boken tråkigt nog "This is where I leave you" inte alls lika intresseväckande om du frågar mig.

Jag skulle definiera den här boken med det väldigt politiskt icke-korrekta uttrycket "judehumor" som jag definierar som gränsbrytande humor där man kan skämta om alla tabun som överhuvudtaget finns. (På gott och ont.)

Boken handlar om en man vars pappa nyligen gått bort och nu ska den dysfunktionella familjen under sju dagar samsas i föräldrahemmet för att ta emot kondoleanser. Förutom syskonbråk måste huvudpersonen också tampas med upptäckten att hans fru varit otrogen med hans chef.

Upplagt för livskris.

Den första meningen lyder "'Pappa är död', säger Wendy lite sådär i förbifarten, som om det har hänt förr, som om det händer varje dag." Efter en sådan början måste man liksom fortsätta läsa.

Bortsett från att det enligt min smak är lite väl mycket sexskildringar hade jag stor behållning av den här boken. Läs!

Smygborstad

Vi har ju som bekant en polsk, hoardertant till granne, hon är, liksom hela resten av grannskapet, väldigt förtjust i Purri-Purri.

I och för sig ingenting konstigt med det, Purret charmar de flesta. När jag här om dagen tyckte att katten varit ute lite väl länge och gick för att ropa på henne visade det sig att hon inte ens var ute överhuvudtaget. Jag hittade henne i trapphuset när hon kom ner från övervåningen. Händelsevis den våning vår hoardergranne bor på. Pälsen böljade förföriskt när Purret kom springande och hon såg välvårdad och tja...nyborstad ut. (?) Det hela känns mycket mystiskt.

Har hon kanske smygläst den där boken om Pettson och Findus där Findus flyttar ut, och blivit inspirerad att flytta hemifrån hon med? Jag hoppas inte, men det gör nog vår granne som ofta pratar om att adoptera Purret.

Nämnda bok är förresten den NYA Pettsonboken som kommit ut för inte så länge sedan. Jag fick den i Eid-present av mannen eftersom han vet att jag älskar Pettson (eller, för att vara ärligt mest Findus) En fin liten bok!

Nymodigheter

Hejsan! Här har det varit tyst ett tag. Senaste inlägget var för en månad sedan! Ju längre tiden går desto svårare är det att börja blogga igen. Lite samma som när man inte hört av sig till någon på länge. Sen var det ju det där med mitt listmål att skriva om böcker jag läser (mest för min egen skull) och nu har det liksom samlats utlästa böcker på hög. Det kanske inte är jätteintressant att läsa om vad jag läser om, så jag tror jag får samla dem i ett inlägg och bara kommentera lite kort vad jag tyckte. Det är ju ändå inte som att jag skriver värsta litterära analyserna i mina recenssioner.

Hur som helst; jag ville mest meddela att jag provat på en sånhär nymodighet. Jag låter lite som en pensionär nu, jag är medveten om det. Jag har lånat (och läst ut) min första e-bok! Det här var lite revolutionerande för mig eftersom jag känt ett visst motstånd mot denna uppfinning då böcker ska vara gjorda av papper i min mening. Där har jag faktiskt inte ändrat uppfattning heller, jag föredrar fortfarande en pappersbok framför den elektroniska diton. Jag gillar inte att läsa långa texter på skärm, det är inte riktigt bekvämt av någon anledning. Men nöden har ingen lag, vill man prompt läsa en bok och det är lång kö på den på alla bibliotek i trakten så är ju faktiskt elektroniken en rätt bra vän ändå.

Istället för dig av Sofie Sarenbrant är alltså den oerhört populära boken som alla vill åt.

Detta är, för den oinvigda, fortsättningen på denna lilla bok. Och ja, jag gillade uppföljaren också, den var spännande och jämfört med sin föregångare tyckte jag att språket var mer lättflytande och bättre. Det här är en ganska kort bok som man läser ut rätt snabbt, jag skulle säga att det är den perfekta boken för någon som inte har tid att läsa.

Vackra flickors lott

Läste för ett tag sedan ut den tredje boken i Alexander McCall Smiths serie om Damernas Detektivbyrå, Vackra flickors lott.

Lika mycket som jag gillade de andra böckerna i serien tyckte jag om denna. Det är fascinerande att en man kan skriva om kvinnor på det sättet McCall Smith gör. Ofta tycker jag att det blir så konstigt när män ska försöka beskriva kvinnliga personligheter. Jämför till exempel med Lisbeth Salander eller andra kvinnliga karaktärer skrivna av män. De är ofta lite lesbiska och/eller har väldigt manligt tankesätt som jag inte alls känner igen mig i, alternativt beskrivs de bara som stereotypa mähän och får biroller. I Damernas Detektivbyrå däremot tycker jag att författaren lyckas väl med beskrivningen av kvinnor. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör det, men jag gillar det i alla fall mycket.

Den här boken innehåller dessutom en hel del kängor riktade mot patriarkala samhällen och vissa manliga beteenden i allmänhet och då är det ganska förvånande att en man lyckats skriva det. Iofs kanske jag har massa fördomar om män och att de inte kan skriva om kvinnor på ett trovärdigt sätt, men till mitt försvar så läser jag ganska mycket och det här är faktiskt första gången jag verkligen tyckt att en manlig författare lyckats med kvinnogestaltning. Men smaken är ju som baken.

Hur som helst är Vackra flickors lott ytterligare en mysig och läsvärd bok av McCall Smith, en kort bok som tar slut på några timmar och lämnar läsaren (eller åtminstone mig) med ett sug efter att åka till Afrika.

Borta med vinden

Det var nu ett bra tag sedan jag läste den här boken, men jag tänkte ändå skriva några rader, mest för min egen skull. I min ungdom (alltså, när jag var tonåring) brukade jag skriva upp alla böcker jag hade läst i en liten bok. Nu får jag göra det i bloggen istället. Har några utlästa böcker att ta igen och kommentera i bloggformat.

Hur som helst, Borta med vinden. Tegelstenen på dryga tusen sidor. Jag älskade och hatade den samtidigt. Det var jätteintressant att läsa om "den andra sidan" av det Amerikanska Inbördeskriget, även om det här var en fiktiv version. Ofta brukar ju fokus ligga på nordstatarnas hjältemodiga frigörande av slavarna. Extra intressant var den här läsningen för mig i ljuset av att jag under vårterminen läste lite amerikansk historia.

Den här boken brukar ofta refereras till som en kärlekshistoria, jag håller bara till viss del med om den benämningen. Fokus ligger egentligen inte på kärleksrelationer, jag tycker mer att den handlar om överlevnad.

Scarlett då, ojoj, en hjältinna som man avskyr men samtidigt inte kan låta bli att tycka om. Jag tror att de flesta åtminstone kan känna igen sig själv i någon av hennes dåliga sidor, hon har hela spektrat att välja från. Självisk, snål, slampig, envis...Rhett Butler å andra sidan personifierar MANNEN. Hur politiskt korrekt det nu är att säga det i genus-Sverige. Men han är liksom mjukis och bad boy på samma gång. Den stereotypa fjortisdrömmen liksom.

Jag har faktiskt inte sett filmatiseringen, försökte en gång för länge sedan man fann den bara extremt uttråkande. Jag tror att det var en fördel för min läsning att jag inte sett filmen, för boken är däremot, trots allt krigssnack, inte det minsta tråkig. Jag blev nästan besatt av att läsa den och bävade samtidigt för att den skulle ta slut. (Tur att den var ca 1040 sidor då.) Den översättningen jag fått tag i var dessutom ganska roande eftersom översättaren tyckte att de svenska läsarna behövde extra förklaringar ibland.

"Barbecue, ett slags garden party där det bl.a. bjuds på mat, som steks eller rostas i det fria över öppen eld."

Om man inte läst Borta med vinden ännu tycker jag definitivt att det är en sådan bok som man någon gång i livet borde läsa.

Present

Ni vet de där glassformarna som man brukade frysa in saft i när man var liten? Mannen pratade om att göra någon slags riktig glass i dem och inte bara smaksatt is.

Så jag köpte en present till honom när syster och jag var på stan igår. (Från Lagerhaus.)

Det är praktiskt när man kan köpa en present som man själv har glädje av, hehe.

Mest sugna är vi på en mjölkchokladig glass så det blir nog det första vi testar. Det ska bli spännande. Jag börjar fundera på alla möjliga saker man kan hälla i de där formarna och frysa. Yoghurt, något kokossmaskigt och frukt. Fast kanske inte allt på samma gång förstås.

Emma

Jag läste nyss ut Emma av Jane Austen. Jag fattar inte att jag inte läste den här boken tidigare! Visserligen har jag för mig att jag tvingats läsa någon bok av Jane Austen på engelsklektionerna i skolan, men bara det faktum att jag inte minns vilken bevisar ju vilken njutbar läsupplevelse det måste varit.

Men hur som helst, Emma är helt fantastiskt. Egentligen handlar den ju inte om så mycket, det är ju mest en romantisk komedi i engelsk överklass, men den är så himla härlig. Språket är njutbart och Emmas hypokondriska pappa får mig att fnissa varje gång han säger något. Personerna i boken får verkligen liv genom hur de talar och man känner riktigt hur de är.

Som sagt, jag förstår inte att jag inte läst den här boken tidigare. Nu ska jag se till att läsa allt annat Austen skrivit.

P.S. En viktig varning: Läs under inga som helst omständigheter eventuella förord. Jag blir tokig på idioter som ska göra litterära tolkningar och skriva pretentiösa förord till klassiska böcker för de avslöjar nämligen ALLT av handlingen eftersom de förutsätter att alla i hela världen redan läst böckerna. Jag läste inte förordet förrän efteråt, och även då blev jag irriterad. Jag ska riva ut förordet ur mitt exemplar. Ja, det får jag faktiskt göra om jag vill, det är mitt exemplar.

Pimp my shoes

Det här är inget avancerat projekt, men jag tänkte ändå visa upp det. Ibland känns ju svarta skor lite för svarta och vanliga. "Tycker jag" kanske man borde tillägga...Hur som helst tyckte jag att det blev lite roligare med lila band. Tröttnar man kan man ju byta tillbaka.

Jorå, sådant ägnar jag mig under den tid jag inte bloggar. Just nu har jag dock kört fast lite i mitt projekterande då jag har lust att sy, men först måste tyget jag vill använda tvättas så att det krymper färdigt, annars kan det ju bli katastrof senare. Eller, ja, katastrof kanske är att ta i, men ändå. Tyvärr finns inga lediga tvättider förrän på torsdag. Jag får hitta på andra pyssel att ägna mig åt. 

Eller rentav skriva ett arbete i engelska, som jag borde.

Morgon i Jenin

 Jag läste nyligen ut Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. En släkthistoria som utspelar sig mitt i den Palestinsk-Israeliska konflikten.

Så himla vacker och hemsk bok! Jag tappade räkningen på hur många gånger jag grät. Boken har jättevackert språk, samtidigt som den visar de grymheter och övergrepp det palestinska folket fått utstå. Även om personerna är fiktiva så är boken uppbyggd kring faktiska händelser. För min del känns det nog extra gripande att läsa den här berättelsen eftersom min man och hans familj är palestinier.

Tycker absolut att alla som inte har så bra koll på Israel-Palestina bör läsa detta, eller överhuvudtaget läsa boken om man vill läsa något riktigt bra och gripande.

Crazy catlady

I en stund av planlöst surfande råkade jag på den här fantastiska hobbyboken.

Vad säger man?

Jag har än så länge bara en katt, jag ska hämta henne i morgon. Hon har bott hos sweet sister medan vi var i Canada och jag saknar henne!!!

Damernas detektivbyrå

Jag hittade ju de två första böckerna om Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith för en billig peng på Myrorna just innan resan och hann faktiskt läsa ut båda böckerna på flyget hit. De är nämligen ganska korta och lättlästa (och så är jag en snabb läsare också). Jag tyckte mycket om böckerna och det var en alltigenom trevlig läsupplevelse.

Damernas detektivbyrå

Mma Ramotswe är inte vilken kvinna vem som helst. Hon är Botswanas första kvinnliga privatdetektiv, faktiskt Botswanas första detektiv över huvud taget. 
Precious Ramotswes metoder är en smula okonventionella, men med klokhet, sunt förnuft och fenomenal förmåga att få folk att öppna sig hjälper hon vanliga människor med deras bekymmer. Förlupna äkta män, försvunna barn, falska pappor och stulna bilar - inget är för stort eller smått för Mma Ramotswe. 

Giraffens tårar

Mma Ramotswe är en lyckligt lottad kvinna. Livet är gott och hennes detektivbyrå är en succé. Som Botswanas första kvinnliga detektiv har hon fullt upp med att hjälpa människor med problem, och hon gör det oftast till allas belåtenhet. Men ibland är det svårt att avgöra om sanningen kommer att lösa klientens bekymmer. Att leva i ovisshet kan vara en välsignelse. I Giraffens tårar löser Mma Ramotswe gåtan med den försvunne amerikanen samtidigt som hon låter sin assistent Mma Makutsi undersöka vad slaktarens hustru döljer. Dessutom får förlovningen med Botswanas bäste mekaniker, J.L.B. Matekoni, oanade följder...

Böckerna räknas nog som deckare, men det här är inte några spänningsdeckare, även om de innehåller mysterier och död. De är istället väldigt mysiga och underfundiga böcker med härliga beskrivningar av Botswana, mycket värme och humor. Det finns hittills tolv böcker i serien och det tycker jag är bra, jag vill nämligen ha mer!

Ett extra plus är också, trots att det kanske är ytligt, de fina omslagen.

Väl spenderade 30 kronor!

Vecka 36

Passade på att läsa ut den kritikerrosade och ombloggade (ja, författaren är ju syster till en framgångsrik bloggare) Vecka 36 av Sofie Sarenbrant när jag satt på bussen efter att ha lämnat av vår katt hos syrran i Skellefteå. Det var mörkt och jättedimmigt utanför bussen så det var lite läskigt läsning, faktiskt. Normalt sett så läser jag ju inte så mycket deckare, men man måste ju variera sig lite ibland. Dessutom fick man boken som medföljande present till en tidning.

Bild och boktext lånad fr. bokus

Sommarsäsongen i det lilla fiskeläget Brantevik är över för den här gången. För familjerna Winter och Malm har det varit en regnig semestervecka och stämningen är inte på topp. De bästa vännerna Johanna och Agnes är båda gravida och inom några få veckor kommer de att vara mammor.
I ett försök att ändå avsluta vistelsen på ett bra sätt bestämmer sig paren för att gå och sjunga karaoke på den lokala hamnkrogen. Men något går fruktansvärt fel och på morgonen när de andra vaknar är Agnes borta.
Agnes försvinnande blir veckans stora nyhet och polisen och media arbetar var och en på sitt håll för att finna en lösning på gåtan. Men det blir en kamp mot tiden och allt tar en oväntad vändning när en död kvinna hittas uppspolad på en strand ...


Jag störde mig litegrann på alla typiskt svenska referenser så som foppatofflor och Engla-mordet, men utöver det är jag mycket nöjd. Spännande läsning! Jag hade kanske föredragit ett mer slutet slut, men å andra sidan har jag ingenting emot att läsa en uppföljare för jag vill definitivt läsa mer av Sarenbrant. Det är ett bra betyg!

Fånge i hundpalatset

Läste ganska nyligt ut Fånge i hundpalatset av Martina Haag. Jag gillar hennes böcker, man får alltid skratta. Jag tror att hennes böcker är perfekta för sådana som inte hinner läsa eftersom de är så lättsamma och merparten av dem är krönikesamlingar. Perfekt för småbarnsföräldrar både tidsmässigt och för igenkänningskomiken. (Antar jag, jag är ingen småbarnsförälder)

Fånge i hundpalatset är (nästan) lika Martina-rolig som hennes andra böcker. "Han är hunden som får alla andra hundar att framstå som en liten medvetslös hamster inbäddad i bubbelplast längst in i en sammetsask."
Däremot kan jag inte relatera till de lite mörkare kapitel som handlar om Martinas tonårstid. Det där med att tjuvröka, försöka passa in i det tuffa gänget och snatta känns helt främmande för mig. Jag måste ha haft en väldigt enkel tonårstid...Sen är jag väl inte heller så förtjust i att hon i den här boken dissar min älskade Pettson, men allt roligt, t.ex. när hon vill smygoperera sin man i hjärnan, uppväger det.