Klosterliv

Det där listmålet att skriva om böcker jag läst här på bloggy går inte så bra...Kanske är det inte så hyperintressant heller, men det är ju mest för min egen skull jag gör det.

Inatt läste jag i alla fall ut Genom den trånga porten - mina sju år i kloster av Karen Armstrong.

Jag brukar inte läsa biografier, jag har nog aldrig ens gjort det när jag tänker efter, men den här boken var jätteintressant så nu är jag peppad på att läsa fler. Författaren, Karen, går i kloster när hon är 17 och blir så småningom Syster Marta, det här är hennes historia om klosterutbildningen och hur det sedan kom sig att hon lämnade livet som nunna.

Efter att ha läst boken inser jag att jag hade ganska lite kunskap om hur det är att bli och vara nunna. Alltså, jag visste ju det där om celibatliv och fattigdomslöfte men jag tror aldrig riktigt att jag funderade över vidden av det. Karens nunneorden tillhörde visserligen en av de strängaste och hon blev utbildad till nunna innan reformerna i Andra Vatikankonciliet genomfördes, så hennes berättelse är förmodligen av det mer extrema slaget.

När jag läste den här boken kunde jag inte låta bli att tänka att om en person utsattes för den behandlingen som var standard i klostret av någon annan så skulle det räknas som misshandel. Inte så mycket fysisk kanske, men väl psykisk. Att bli nunna tycks handla om att bryta ner personligheten och skapa en ensam och tom individ, att dö som författaren själv beskriver det.

(Om tiden som novis) "Hon är helt isolerad från omvärlden så att ingenting ska kunna avleda hennes tankar från den oerhörda uppgift hon åtagit sig. Hon övas i bön och i de klosterliga dygderna: ödmjukhet, fattigdom, kyskhet och lydnad. Men genom all denna övning skall hon brytas ner. Först när hennes världsliga jag har krossats kan Gud av spillrorna bygga upp en ny Kristuscentrerad individ."

Jag har väldigt svårt att förstå vad det skulle tjäna till att leva livet på ett sådant sätt och jag kan inte påstå att boken överhuvudtaget gav mig någon klarhet i frågan, men jag är ju inte kristen heller så det kanske ligger bortom mitt förstånd oavsett. Men, som sagt, intressant läsning. Jag kommer definitivt att läsa Spiraltrappan som är fortsättningen och som handlar om återanpassningen till livet på utsidan.

Har ni läst något bra senaste tiden som ni vill tipsa om?