Hur som helst. Handledarkursen var...intressant. En av deltagarna såg exakt ut som Edward Norton. Alltså, jag skojar inte.
Edward Norton eller en norrländsk älgjägare? |
En annan av kursdeltagarna berättade hela sitt livs historia för mig. Av någon anledning dras ju alla galningar till mig. Alltid. Främlingar kommer fram och berättar om allt från sin svåra ångest till hur man bäst får bort lukten från gamla sillburkar. (Autentiska exempel!) Jag blir lite nervös att det har att göra med att de tror att jag är en av dem. Är jag? Vad är det för vibbar jag sänder ut egentligen? Jag hoppas innerligt att det bara är min pedagogiska tålmodighet som gör att de så gärna vill prata med mig.
Smickrande i sammanhanget var i alla fall att jag tror att hon trodde att jag var ungefär i hennes ålder, alltså någonstans kring arton. Hon såg helt chockad ut när jag sa att jag var 27. (Hurra för det!) Sedan berättade hon att hon inte gillar apelsinjuice eller lakrits och att hon är "jättebra på att rita katters päls". Det kommer hon säkert att ha nytta av någon dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar