Glossybox juni

Kanske dags att tycka lite om förra månadens Glossybox eftersom det trillade in en ny idag. Det här var var junis box innehöll:

Murad - Skin Perfecting Primer
Jag har aldrig fattat grejen med primer, jag använder knappt ens foundation så jag är nog inte rätt kund för denna. Jag tycker i och för sig att den verkar bra, men samtidigt vill jag inte tycka om den eftersom originalprodukten är så dyr. Roligast med den här är egentligen att en av mannens bröder har samma namn som märket.

Tony&Guy - Saltvattenspray
Saltvattenspray är verkligen inte min grej. Jag har överlämnat den här till mannen. Han har dock snagg för tillfället så jag vet inte vad han tycker. Möjligen kan jag komma att låna några sprut om mitt hår är flygigt och jag vill göra flätor, men som sagt, inte min grej.

Anatomicals - Never lose your cherry lipgloss
Läppglans konsumerar jag däremot gärna och jag gillar det här, till viss del. Konsistensen och förpackningen är bra (tub som inte kladdar än så länge iaf). Lukten sisådär, jag tycker egentligen inte att syntetiskt körsbär luktar så gott. Färgen är jag också lite besviken på, den är i det närmaste obefintlig. Dessutom hade jag väntat mig att ett läppglans med körsbär i namnet borde vara lite mer mumsigt lilatonat men den lilla färg det här glanset har drar mot rött.

MoroccanOil - Hårolja
Jag älskar hårolja och det här är ju liksom den riktiga oljan! Nu vet jag inte riktigt om jag älskar den här produkten lite väl mycket med tanke på att mina hårtoppar är i ovanligt bra skick eftersom jag nyssens klippte av dryga decimetern, men oljan är hursomhelst bättre än andra oljor jag testat. Håret känns mjukt och fint och  oljan luktar gott. Jag tänker mig också att den här oljan är renare än andra oljor med massa konstiga tillsatser. Det enda jag egentligen har att klaga på är hålet i flaskan som är lite väl stort, men man vänjer sig. Kan definitivt tänka mig att lägga pengar på en fullstorlek. Provflaskornas innehåll är dock rätt drygt så det kommer ta ett tag innan dess.

Hawaiian Tropic solskyddskräm spf 15
Jag är typ solskyddshitler med min familj (befogat också eftersom de bränner sig och är helt slarviga) Trots att Hawaiian Tropic är lite dyrare så älskar jag den. Konsistensen känns bättre än billigare varianter och att den dessutom inte luktar så äckligt som andra solskydd är väldigt positivt i min bok. Love it! Den här ska dessutom vara hudvårdande samtidigt som den skyddar mot strålning. Jag använder förresten också redan innan deras jättehöga solskydd för ansiktet och är helnöjd med den.

Fabulösa

Det blev inte av att jag skrev min fredagslista igår, så jag får göra det idag istället dårå. Jag behöver faktiskt den här listan.

I veckan är jag tacksam och glad över:

* När hela min lilla familj (man, katt och jag) sover i samma säng. Mysigt. Dock inte frekvent förekommande just nu eftersom mannen sitter och författar sin (andra) bok på nätterna och katten då föredrar att vara med honom (svikare) eftersom han är mer benägen att släppa ut henne när hon vill. (Medan jag ibland tycker att det är olämpligt att gå ut, t.ex. på helgnätter när folk festar här omkring.)

* Min man i allmänhet. Jag är så himla glad med honom!

* En hylla hittad i soprummet som råkar vara exakt vad jag (vi) behöver, men varit för lat/snål för att köpa.

* Att jag faktiskt sytt en grej färdigt. (Ska visa sen, någon gång...har ju ännu inte fotat köksväggen ens en gång.)

* Ramadan. Ska göra ett eget inlägg om mina ramadan-erfarenheter någon gång.

* Ny kalender inför hösten. Jag gillar att vara organiserad på det sättet i alla fall. Har redan klottrat in några viktiga att göra-listor.

* Är glad att jag och min BBV är vänner igen. Förra sommaren pratade vi ju inte efter världens konflikt. Nu är allt bra. Enda problemet är att jag saknar henne. Som här om dagen när en spännig, uppenbarligen blonderad, långhårig man joggade förbi och kastade med hårsvallet. I sådana situationer behöver man sin vän så att man kan skratta hånfullt tillsammans.

*Att jag kommer i mina smaljeans igen. I vintras kunde jag verkligen inte det...Nu är jag dock tillbaka till min normalvikt igen. Hurra för det.

Skriva upp

I vissa skolor brukar det kallas whiteboard-tavla, vilket ju är lite tårta på tårta. I mitt kök har jag gjort en egen version.

Allt man behöver är en vanlig tavelram med glas, jag valde en enkel vit ram, men jag kan tänka mig att en krusidullig ram är fint (såna kan man ju hitta billigt på second hand) I ramen stoppar man ett fint papper, gärna mönstrat. Jag hade dock inget som var ljust nog så det fick bli ett enfärgat mintgrönt. Efter det är det bara att skriva på glaset med whiteboard-pennor.

I vårt kök skrivs vad som behöver handlas, små kärleks-meddelanden och arabiska glosor. Mycket praktiskt.

P.S. Pennhållaren har jag gjort av en gammal toapappersrulle som jag klätt in i papper.

IQ

Jag syr idag, tyget är dock lite mer mintgrönt än vad bilden avslöjar. Ett tag kände jag mig som världens mest korkade person. Tänk att det ska vara så svårt att få till en halsringning. Mönstret som jag syr efter har en och en halv pricks svårighetsgrad, vilket i sytidningarnas värld betyder att vilken idiot som helst borde klara av det. Det kändes som att jag stod inför någon slags infernaliskt IQ-test när jag satt och försökte klura ut hur de olika delarna skulle sys ihop.

Ungefär samma känsla som jag får om jag skulle behöva backa med släp. Tillslut blev jag tvungen att lämna mitt sy-projekt i några minuter. Dels för att få perspektiv till problemet men mest för att jag annars skulle kastat skiten i ren frustration.

Nu har jag dock fattat vad jag håller på med igen och kan alltså räkna mig till skaran av en och en halv pricks-smarta. Inte Mensa precis, men ändå.

Manligt perspektiv

Min vän ringde mig här om dagen för att lufta lite klagomål gällande hennes man. Mannen i fråga hade nämligen tyckt att det var en alldeles utmärkt idé att bjuda in tjugotalet personer till fest i deras hem. Ett hem där det endast finns fyra stolar. Sedan ville han bjuda gästerna på bål från en kastrull, serverat med den, enligt vännen, mycket oglamourösa soppsleven. Allt i engångsmuggar i plast.

Jag kunde kontra med dessa.

Min man kom nämligen glatt hemsläpande på två paket som han fått. Eftersom jag jobbat lite inom äldrevården undrade jag vad i hela fridens tider vi skulle med dem. Vi har ju faktiskt fortfarande kontroll över våra blåsor och inte har vi några sängvätande barn heller. Mannens storslagna idé var att vi ska ha sängskydden som underlag när vi äter (på golvet!) för att man sedan bara ska kunna slänga dem  när de är smuliga och kladdiga och man ätit färdigt. Ehhh.


Vad kan vi lära av detta? Jo, i många mäns värld går funktion före flärd.

Fredag

Veckans enda tacksamhetspunkt är för tillfället att jag är glad att vi lever och har hälsan. En av mannens bröder dog nämligen igår.

Sysysy

Jag vill sy. Jag har sjukt många sy och mönstertidningar och en hel del tyger. Men jag kommer liksom inte igång. Jag tror att jag måste skriva in några sy-timmar i min kalender och tvinga mig själv.

Bild från www.burdastyle.se

En av alla saker jag har lite lust på är vattenfallsklänningen i bilden ovan. I exakt den där färgen. Det är liksom bästa plagget för man kan ha det ensamt för sig, tillsammans med byxor och med en långkjol. Bra grejer.

Mer om radio

Jag får tydligen ta tillbaka lite av min kritik mot Sveriges Radio P1, men bara lite. Upptäckte idag att de faktiskt inte bara inriktar sig på kristendomen. De har nämligen morgonandakt kl 05.45 med "kristna, judiska och muslimska andakter" och det är ju alltid något. Liknar religionsundervisningen i skolan på något sätt. Fokus för P1 verkar dock fotfarande ligga på det kristna eftersom det i programbeskrivningen står "Du får styrka åt din start på dagen. I programmet hörs den aktuella bibeltexten läsas upp och till det spelas passande musik."

Resa

Igår slösade vi vår tid. Vi hjälpte nämligen mannens bror att fylla i papper för visumansökan för att komma och hälsa på oss. Ja, för eftersom han har palestinskt medborgarskap, vilket ju räknas som att vara statslös, måste han ha visum för att överhuvudtaget kunna resa någonstans. Något som vi Schengen-europeer i det närmaste aldrig behöver bry våra små hjärnor med.

Bara att söka visum överhuvudtaget är ju krångligt så det förslår, men med sin ansökan skulle mannens broder dessutom vara tvungen att skicka med en blankett om sin familj. En blankett där det nu står att hans mor och en av hans bröder bor i Canada och att två av hans bröder bor i Sverige. Underförstått: De har bosatt sig i sina nya hemländer genom asylansökan på plats. Då spelar det alltså ingen roll att killen i fråga bor i Arabemiraten och där har ett välbetalt jobb som han vill återvända till efter besöket, han antas ändå bara vilja flytta illegalt till Sverige. Man kan alltså anta att hans visumansökan inte kommer att gå igenom.

Förstår ni hur glad jag är att mannen fick svenskt medborgarskap i februari i år så att vi kan resa utan att han ska behöva visum överallt och sedan ändå fastna i passkontrollerna när kontrollanterna förvånat (alltid förvånat) undrar vad "statslös" betyder. 

Ibland blir man lite trött på världen.

Radio

Jag lyssnar rätt mycket på P1 (tanttecken) eftersom jag tycker att det är intressant att höra vad som händer i världen. Jag retar mig dock lite på att det i statlig radio i ett uttalat sekulärt land förekommer gudstjänster som ett stående inslag. Inte för att jag har någonting emot gudstjänster, men jag kan ändå tycka att sveriges radio borde vara icke-konfessionell. Iofs måste de kanske i public service-anda servera gudstjänster för att de efterfrågas. Inte vet jag.

I vidare klagan över Sveriges radio är det också intressant att det inte går en dag, knappt en timme utan att de pratar om islam och muslimer. Visserligen under en påstått neutral och granskande flagg, men eftersom jag får den andra sidan av nyheterna från mellanöstern via mannen, så kan jag tycka att Sveriges radios rapportering verkar ganska ensidig. Som exempel under rapporteringen från det Egyptiska presidentvalet där jag nästan uteslutande hörde den svenska korrespondenten prata med de som röstade på Mubaraks gamla kompanjoner. Men Sverige var ju iofs "neutralt" under andra världskriget också så en uttalat neutral inställning betyder kanske ingenting. För övrig så finns det ingen neutral media, det har jag lärt mig av att hjälpa till med mannens uppsats.

Men det var egentligen inte för att gnälla om den politisk/religiösa inställningen i radio jag skulle skriva det här inlägget. Det jag egentligen ville nämna var sommarpratarna. Jag lyssnar nämligen på dem med stort intresse.

Möjligen inte på det konventionella sättet eftersom jag väljer att lyssna på dem i efterhand. Helst ett år i efterhand eftersom musiken då är nedklippt till ett minimum. (Alternativt lyssnar jag på internet och spolar förbi musiken)  Jag har nämligen ingen lust att lyssna till folks version av blandband, eftersom jag oftast inte delar deras musiksmak. Som exempel spelade Leif GW Persson i sitt program bara dansband, andliga sånger och opera. Inte riktigt min grej. Men pratet var bra. Förvånansvärt bra, jag hade verkligen inte väntat mig att Leif GW skulle vara så...gullig. Där kom fördomarna på skam.

Jag rekommenderar att lyssna på sommarpratarna. Det är ganska mysigt, eller intressant eller irriterande beroende på vem som pratar och vad de pratar om. Bra att ha något att lyssna på när man diskar eller projekterar. Min favorit hittills är Ulf Ellervik. Vem hade anat att ett sommarprat om kemi skulle vara så intressant?

P.S. Hur snygg är min radio??

Coco

Alltså jag måste bara få ta upp det här med Coco Chanel och Paris. Jättemånga bloggare romantiserar nämligen dessa två, amerikanska bloggare i synnerhet låter staden Paris symbolisera hela Europa, nästan så att man tror att Europa och Paris är synonymer. Nu har jag aldrig varit i Paris så jag kan egentligen inte uttala mig om staden överhuvudtaget. Mannen som har varit där påstår att det är en smutsig och osympatisk stad. Min enda erfarenhet är, förutom bloggares romantiserade bild, filmen Amelie från Montmartre som i och för sig är jättefin.

Men Coco Chanel då. Vad är grejen med att romantisera och idolisera HENNE? Ok, företagarkvinna som skapat sitt eget klädmärke, det kan man väl respektera, och kläderna är ju onekligen välkända. Men så rosenskimrande och fantastisk som hon framställs som som PERSON kan jag inte hålla med om att hon var.

En av alla Coco-relaterade bilder man hittar i bloggosfären. Jag tycker det är rätt intressant att ett uttalande om att vara classy (flott, högklassig, elegant) kommer från någon som jobbat som kabaré-artist, haft flera älskare (överlappande varandra) som finansierade hennes företag (borderline prostitution?) samt dessutom haft vissa frågetecken omkring sig för samröre med nazisterna. Inte så classy kan jag tycka...Men så är jag ju inte heller en romantisk bloggerska. Surt. Sa räven om rönnbären?

Fabulösa Fredag

Fredagslistan är tillbaka efter förra veckans frånvaro! Det är ju bra att påminna sig om allt som är bra, även de där små sakerna.

* Jag är fortfarande tacksam och glad över att vara hemma igen.

* Körsbär till ett inte alltför plånboksovänligt pris.

* Jag kom in på alla kurser jag sökt inför hötterminen.

* Ny hylla från IKEA som gör att sovrummets ena hörn genast kändes lite mer välorganiserat även om så egentligen inte är fallet. Dessutom kostade den bara 149 kr och dessutom FICK jag den av snälla mamma.

* Träffade syster i veckan.

* Bli skjutsad på pakethållaren.

* Mannen som jämt får mig att skratta, senast med en liten duett han hittat på att vi ska sjunga.

* Att jag (förhoppningsvis) kommit igång med bloggandet igen.

Present

Ni vet de där glassformarna som man brukade frysa in saft i när man var liten? Mannen pratade om att göra någon slags riktig glass i dem och inte bara smaksatt is.

Så jag köpte en present till honom när syster och jag var på stan igår. (Från Lagerhaus.)

Det är praktiskt när man kan köpa en present som man själv har glädje av, hehe.

Mest sugna är vi på en mjölkchokladig glass så det blir nog det första vi testar. Det ska bli spännande. Jag börjar fundera på alla möjliga saker man kan hälla i de där formarna och frysa. Yoghurt, något kokossmaskigt och frukt. Fast kanske inte allt på samma gång förstås.

Retro

Fick äran att överta ett gammalt täcke när jag var uppe i Kalix. Min mamma verkade tycka att det var helt knäppt att jag ville ha just det täcke jag efterfrågade och erbjöd sig ett nyare, inte så slitet och tunt och gammalt. Men hallå, jag skulle ju ha det såhär:

Det blir nog inte lika fint med ett vanligt vitt täcke tror jag...

Detta vinterrum alltså, det har tydligen genererat träffar. Stackars människor som googlar vinterrum och kommer hit. Vi har ju råkat kalla vårt rum för "vinterrum" bara av en slump och utan någon som helst verklighetsanknytning, men ett riktigt vinterrum är efter vad jag förstår ett såntdär rum som känns som en ombyggd/inbyggd balkong som man alltså då kan använda utan att frysa ihjäl även på vintern. Därav namnet.

Jag älskar i alla fall mitt slitna retrotäcke.

Resten av vinterrummet ses här.

Vardag

Jag har varit dålig på att blogga på sistone, uppenbarligen. Hade jag t.ex. skrivit en fredagslista förra veckan hade punkten "Jag är glad över att vara hemma" funnits med. Hemma är verkligen inte längre den plats jag föddes på om man säger så, utan i allra högsta grad den plats jag flyttat till och än mer specifikt den plats där jag får vara med min man.

Jag borde också bloggat om köksväggen som jag ju målat (och en hel del andra projekt samt några lästa böcker.) Vill man se en tjuvkik på den, köksväggen alltså, så kan man göra det här på min systers blogg. Hon var nämligen och hälsade på idag och passade på att ta bilder till sin sko-vecka (kul bloggprojekt för övrigt). Det var jätteroligt att ha henne här, det är nämligen så att jag begåvats med en av världens snällaste och gulligaste människor som lillasyster.

Ska försöka kicka igång bloggandet igen. I morgon...