Skidor

Ibland tänker jag att det är ganska konstigt att jag lyckats bli vän med en person som frivilligt väljer att tillbringa sin enda lediga dag på jättelänge med att åka en mil på skidor. (Eller ja, nu var det tydligen blåsigt och bakhalt så hon gav upp) Jag förstår det inte. Alltså, jag förstår att jag vill ha henne som vän, för hon är rätt så fantastisk på många sätt, men det här med att åka skidor. En mil. På sin enda lediga dag, innan ytterligare 15 dagars arbete. Det, det övergår vida mitt förstånd.

Men så är jag inte heller en vintersportande människa, i synnerhet inte en skidåkande sådan. Tack Vitvattnets Skola för det. Tvånget att åka det så kallade "Lilla Vasaloppet" och gärna en hel massa gymnastiktimmar och raster förtog liksom min skidåkarlust för lång tid framöver. Troligtvis för alltid. Speciellt som jag och min kusin inbillade oss att vi skulle bli överfallna och dödade av en järv i skidspåret. Järvar som ju knappt ens finns i mina trakter. Dessutom är de tydligen inte heller några mördarmaskiner som vill åt små skidåkare. Dessa barndomstrauman alltså, vilka spår de sätter. Skidspår. (Haha!) (Förlåt, jag är trött.)

En järv