fredag 31 maj 2013

Samlare

Alltså, jag kan verkligen relatera till hoarders, ni vet extrema samlare som klättrar och vadar genom sina sparade saker. Jag är rädd att jag en dag blir en sådan som visas på tv så att folk kan sitta där och stirra äcklat och fascinerat.. Jag förståååååår verkligen hur svårt det är för dem som redan nu figurerar i sådana program att ta tag i och städa till sina saker. Slänga skrotet.

Jag "städade" nämligen bland mitt pysselmaterial och en väska innehållandes diverse saker idag. Citationstecken på städade eftersom att det faktiskt inte blev speciellt städat alls. Snarare ligger det nu högar av saker lite överallt. Bland sakerna jag inte lyckats slänga fanns bland annat en jättejätteful nyckelring i form av en av powerpuffpinglorna.


Jag vet knappt ens vad Powerpuffpinglorna är! Någon slags barnprogram? Och den där nyckelringen är verkligen, verkligen asful. Men så fick jag den kastat till mig, eller på mig snarare, under la cabalgata de los reyes. Alltså när några utklädda till los reyes magos - de tre vise männen- paraderade förbi i Los Palacios under det katolska firandet av baby Jesus. Vissa spanjorer får nämligen julklappar av de tre vise männen istället för av jultomten och de får dessutom vänta till den 6 januari. Hur som helst så är det tradition att fira detta med en parad där det kastas godis och små leksaker och där befann jag mig alltså en januaridag för några år sedan och fick en ful nyckelring kastad i skallen. En nyckelring som jag inte kan förmå mig att göra mig av med och som förmodligen kommer att vara början på ett omfattande hoardande som slutar med att jag snubblar över något av allt mitt samlade skräp och sedan begravs i en lavin av saker och dör av andnöd/krosskador.

Nä, vi får hoppas att min man ingriper och hjälper mig innan det gått så långt. Jag måste ta mig samman, vi flyttar om en månad och jag behöver packa, slänga, städa.

tisdag 14 maj 2013

Positivt tänkande

Ok, jag hade egentligen tänkt ta med denna punkt på min fabulösa fredagslista, men så blev det inte av att jag skrev någon sådan i fredags, så det får bli ett helt vanligt inlägg om positivt tänkande istället.

Vi har fått myror! Igen! Horder av dem invaderar vårt kök. Och det är bra.




















Bra? Ja, alltså, det är klart att jag helst velat ha en lägenhet fri från myror, det hade ju varit det optimala. Men det som faktiskt är rätt positivt med just den här myrinvasionen är att det till skillnad från förra gången det hände inte handlar om stora, äckliga pissmyror (skogsmyror?) (Alltså, pissmyrorna var inte lika stora som bilden antyder, men jag var nog ganska traumatiserad när jag ritade den förrförra sommaren) Den här gången är myrorna av den där pyttelilla, svarta modellen. Jag kan hantera det. Jag kan mosa ihjäl dem med fingret utan att kräkas eller dö av skräck. Äckliga blir de inte förrän de uppnår ett visst antal per kvadratcentimeter. Jag tror gränsen går någonstans vid 3-5 st. Det har säkert att göra med ögats förmåga att uppfatta antalet utan att behöva "räkna".

Hur som helst är det mest positiva med den här myrinvasionen faktiskt att tanken på att flytta ifrån den här lägenheten inte känns så jobbig längre. För vi ska faktiskt flytta och det har känts lite drygt, speciellt som vi flyttar ut i tomheten. Vi blir hemlösa. Nä, det blir vi inte. Inte riktigt. Men vi ska flytta till huvudstaden och alla vet ju hur bostadssituationen ser ut där, plus att jag faktiskt älskat den här lägenheten. (Bortsett från de extra hyresgästerna då.) Till att börja med kommer vi i alla fall att flytta in hos mannens bror. Sen får vi se om vi kanske, eventuellt får ett eget boende lagom till pensionen. Men jag är optimistisk. Vi slipper i alla fall myrorna.

måndag 6 maj 2013

Snövit

Jag myser omkring hemma i en jalabiya, eller kaftan eller vad man nu vill kalla det. Arabvärldens svar på onpiece mysdressen, som en av mina favoritbloggare utnämnde plagget till innan hon slutade blogga.

En svart jalabiya med huva, känns rätt bra. Så drar mannen upp huvan på mitt huvud, jag får en skymt av mig själv i spegeln och ser det här!



















Ok, kanske inte exakt så, men skrämmande nära. (Är faktiskt trots allt liiiite snyggare än så) Det var i alla fall INTE den look jag eftersträvade.