Mitt problem

Hej!
Jag har ett problem, min syster skrattar ofta åt det och hånar mig för det. Grejen är att jag lider av DIY-syndrom. Alltså Do It Yourself eller på svenska Gör Det Själv-tvång. Det här yttrar sig i att jag när jag ser något fint ofta, säkert uppåt nittio gånger av hundra, tänker "Åh, det där kan jag ju göra själv" Det här har bland annat lett till att bildmappen på min dator är full av bilder på saker som jag tänker att jag någon gång kan projektera ihop.

Det leder också till att jag istället för att köpa ett fint klädesplagg börjar fundera på hur jag ska gå tillväga för att sy ett.

Som t.ex denna ljuvliga tröja från Gina Tricot. Mycket DIYable. Varför har jag inte kommit på att klippa av en tröja och sy dit en volang själv, liksom??

Det här kanske inte verkar vara ett jättestort problem, men jag börjar mer och mer känna mig överväldigad av all inspiration och alla projekt jag vill göra. Tiden räcker liksom inte till när man pluggar 150% och dessutom ska försöka framstå som en någotsånär välbalanserad och normal samhällsmedborgare och partner.

Tills vidare har jag försökt lösa problemet genom att faktiskt köpa tröjan färdigproducerad (vilket visserligen inte helt avhjälper att jag vill sätta sax och nål i en annan tröja för att tillverka en egen version.)

Hemma

Är hemma från London. Har ingen blogglust alls. Så var det med den saken. Nu ska jag plugga ikapp det jag missade när jag var borta.

Namn

Jag och mannen diskuterar ibland eventuella barnnamn trots att det inte är aktuellt ännu. Jag är lite avundsjuk på att alla arabiska namn betyder saker som fågelkvitter och annat fint eller roligt. En av de första sakerna min svärmor sa till mig när vi träffades i verkligheten för första gången var "My name, Expensive. Expensive!" (Fast Precious är en bättre översättning) Och mannens namn betyder ju inte som många tror "heligt krig" utan  ungefär ansträngning eller strävan.

De enda svenska namn som man sådär omedelbart vet betyder något är väl typ Sten, Björn, Stig och Linnea. Eller, ja Anna ska enligt en såndär namn-mugg jag hade betyda nådig. Men vem vet egentligen vad ens namn betyder om man inte har någon namn-mugg att stödja sig på?

googlad bild

Jag började i alla fall i samband med namnbetydelser att tänka lite på spanska namn. Det finns en hel del där som också betyder saker. Mest flicknamn tror jag, och mest namn som betyder olika virtudes...eh, vad heter det på svenska? Dygder! Jag känner t.ex. en Esperanza (hopp), Amparo (beskydd) Consuelo (tröst) och en Concepción (befruktning)

Concepción, kul att heta befruktning liksom. Jag fattar ju att det här namnet syftar till Jesusbarnets tillblivelse. Men mjae. Jag skulle inte kalla mitt barn så. Det finns förövrigt ett ställe i Madrid som heter Barrio de la Concepción. Direktöversatt till svenska alltså Befruktingskvarteret. Eh...ja. Bildgoogla inte det namnet.

Bildkälla

Bildbevis! Det här är förövrigt tunnelbanestoppet man åker till om man ska till Centro Cultural Islámico, så då vet ni det.

Hur som helst, tillbaka till namnförslagen här hemma så tyckte mannen att Hafsa var helt ok. Ok på arabiska kanske. På min norrländska dialekt betyder det ungefär slarva p.g.a lathet. Inte lika ok. Det fungerar ju inte. Ett annat förslag som kom upp var Omaya. Det tyckte inte jag heller var så bra då min BBVs dotter heter Maya och om vi skulle kalla ett eventuellt barn Omaya skulle det med samma norrländska dialektlogik vara ungefär vara samma sak som att kalla henne Anti-Maya.

Nåväl, vi har ju tid på oss att botanisera i namndjungeln.

Fabulösa fredag

Fredagslista! Jag gjorde ju ingen förra veckan så det får bli en dubbel nu istället.

Jag är glad och tacksam över

* Mammabesöket förra veckan. Hon var på gymnastikkonvent i stan så hon kom förbi en sväng för att fika och skvallra lite om Peter Jöbacks man. Det var trevligt!

* Jag har fått en ny vän. Det är inte ofta det händer att man säger "Ska vi bli vänner?" sådär direkt man träffas, men ibland händer det. Det här är bra redan i sig, men det är också fördelaktigt för punkt 25 på min lista, jag var lite orolig för den faktiskt.

* Min ansökan om tillgodoräknande av de poäng jag tog under min katastroftermin då jag läste tyska gick igenom. 22,5 högskolepoäng kan nu stå med i mina meriter utan att det ser fult ut. Det är extra bra med tanke på utsikten av en examen.

* Purri-Purri. Det är jätteskönt att ha sällskap av en katt när man är ensam hemma. (Mannen är med sin bror i Deutschland och gör affärer.) Med en katt kan man som mörkrädd t.ex. bortförklara alla konstiga ljud med att det är katten som gör dem. Mycket bra.

* Tog en risk och hemmafixade mitt hår lite (slingor) och sådant är ju alltid farligt, men jag blev supernöjd. Hurra för det!

* Fick beröm av tandläkaren idag, jag hade tydligen gjort ett bra jobb med tandtrådandet.

* Mannen gjorde vinbladsdolmar i veckan. Mums!

* Månadens glossybox var nice.

* Fick skypa med BBV. Skype är fantastiskt!

Londontips

Så, jag frågade min syster om hon hade några bra Londontips. Jag tänkte att det vore säkra och bra tips eftersom hon ju varit där.

Via

"Åh, jag vet inte. Se Big Ben, åka London Eye, sådant..."
Jag undrade om inte det var dyrt att åka London Eye och hon sa att det kanske kostar 200 kr. Det tycker jag är ganska dyrt så jag undrade om det var värt det.
"DET vet jag inte, jag har inte åkt!"
Nähä, men tack för experttipset.

Jag tror jag ska köpa en guidebok istället. I och för sig är väl det lika dyrt som London Eye.

River Monsters

Alltså, Discovery Channel, är det bara jag som tycker att kanalen blivit jättedålig på senaste tiden? När jag "lärde känna" Discovery visades blandade program och en del intressanta djurdokumentärer. Nu tycker jag mest att kanalen består av testosteronstinna idiotprogram. Typ Macho-Tuffa-Farliga-Jobb, Bygg din egen penisförlängare till monstermotorcykel, Survivor - The super manly edition (med en krokad blondin som den manliga survivorn skyddar och tar hand om på ett ytterst hjältemodigt sätt) Jättestora maskiner för stora män. Ungefär så heter programmen. (Ok, nästan.)

Det finns dock ett program som jag tycker om.

River Monsters alltså. Jag är visserligen sjuuhuuuhuuukt rädd för alla vattenlevande läskigheter, krokodiler och hajar ligger såklart i topp på listan, men det här programmet faller mig ändå i smaken.Det bästa är att programmet oftast gör drama av ingenting. Läskig musik, undervattenssekvenser, ögonvittnesskildringar av monstret och sedan i slutet får man typ veta att det bara var en abborre. Lagom skrämmande. Det här fungerar väldigt bra som ett skräckfilmssubstitut eftersom jag inte klarar av riktiga skräckfilmer.

Ikväll 22.00 på Discovery.

Mums

Hörde programmet Kropp och Själ på P1 här om dagen. De pratade om att äta insekter. Tydligen är det det som är grejen i miljösammanhang, eftersom insekter är mycket mer fördelaktiga att föda upp än t.ex. kor på grund av att de inte producerar lika mycket utsläpp. Bra proteinkälla ska insekterna också vara.

Européer äter ju inte så mycket insekter, men i andra länder är det rätt vanligt. Instinktivt känner man ju lite motvilja mot det här förslaget. Men äta myror kanske är världens käk.

Om jag tänker efter skulle jag dock faktiskt kanske (efter lite övertalning och pepp) kunna tänka mig att äta gräshoppor i alla fall. Men när folk vill äta kackerlackor så säger jag nej. Kackerlackor är inte hygieniska varelser oavsett vad någon försöker påstå. Såg en gång en dokumentär om någon sydamerikansk grotta full med fladdermöss och deras bajs. I den grottan frodades kackerlackor som aldrig förr. Och äta något som kryper runt i bajs känns faktiskt inte helt ok. Gräshoppor verkar lite mer renliga, inbillar jag mig i alla fall.

Här kan man om man vill läsa mer om vad Forskning&Framsteg skriver om insekter som föda. Kanske är det inte så hemskt som jag trodde att ha souz i skafferiet.