måndag 6 april 2015

Om bossighet

Jag pratade med min höggravida syster igår. Om att jag tänkt våldgästa henne snart. Med buller och bång. Eller med bullar i alla fall, om jag orkar baka, jag har ju självpåtaget plockat upp stafettpinnen efter mormor (lite stapplande dock, jag har inte direkt bakat och delat ut åt höger och vänster ännu). Hur som helst tänkte jag mig ett besök där jag kan hjälpa henne styra upp lite matlådor så att de bara kan värma mat efter att lilla Bubblan kommit ut. 

Detta fick mig osöööööökt att tänka på att jag skulle vara en ganska dålig chef. Låt mig ta er med i min tankebana: 

Startpunkt: Undrar om jag hade uppskattat att någon kom hem till mig och hjälpte till med hushållsbestyr när jag var preggo? Förmodligen hade jag fått ett kontrollfreaksutbrott och försökt ta över. Visserligen kom ju min BFF hit och gerilladiskade i somras när jag själv bar mitt barn på insidan och jag lät henne motvilligt hållas. Mest för att jag var alldeles för matt för att försöka brotta ner henne.

Jag är nog ganska extrem ibland när det kommer till att vilja göra allt själv. Alltså, dels det där med mitt svårartade DIY-syndrom, som jag nog nämnt. Det där jag vill pyssla/sy/måla, men också det där med att jag inte riktigt kan låta någon annan göra nåt för att jag hellre gör det själv så att jag får det som jag vill ha det. (Lex: Tvätten)

Så jag är ganska bossig ändå. Min man tycker t.ex. att denna bild sammanfattar min personlighet rätt väl.

Gaza, januari 2013 
(Jag försöker faktiskt bara få min "jag har faktiskt gått fotokurs"-man att inse han måste ta hänsyn till hur ljuset faller om han vill ta en bra bild)

Jag har också upptäckt att jag vid gruppdiskussioner på universitetet numera är en sådan person som pratar mycket. Vilket är ganska anmärkningsvärt för jag har alltid uppfattat mig själv som blyg. Men alltså, jag tar bara över om jag märker att ingen annan gör det, då kommer jag in och styr upp, Fast jag kan lika gärna låta någon annan ta rodret i sådana situationer (dock endast om jag anser att personen vid rodret har rätt, annars säger jag såklart emot) så det är inte så att jag inte kan grupparbeta. 

(Även om jag HATADE grupparbeten i skolan, men det tror jag har mkt att göra med att LÄRAREN måste ge vettiga grupparbeten så att det inte bara blir att gruppen tar varsin tårtbit av uppgiften och sedan ändå jobbar för sig själva, alternativt en person drar hela lasset. Något att tänka på i min framtida karriär.)

Hur som helst, det jag kommer fram till angående mig själv som chef är att jag förmodligen endast skulle bli utbränd på kuppen eftersom jag är dålig på att delegera uppgifter. Nu har jag inte som mål att bli chef över nåt, så det är ju sak samma, men det kanske, eventuellt vore fördelaktigt att se över om det finns något jag kan jobba på på detta område ändå. Typiskt bra tror jag om man ser till detta med att jag och mannen ju har ett gemensamt barn att ta gemensamt ansvar för,,,eller överhuvudtaget ett gemensamt liv. 
Vi har faktiskt fördelat regeringsposter i vårt förhållande där i början, men vi har inte varit så bra på att hålla oss till våra respektive ansvarsområden. Eller ja, JAG mest, hrm, jag tenderar att ta försöka ta över och bli lite av en diktator. 

Sen tror folk att han förtrycker mig, baserat endast på att han är muslim och arab, alltså jag döööör. 
Känner folk mig ens?