Dun. Jag har egentligen alltid varit mot det här med dun. Ända sedan jag i min ljuva ungdom var stödmedlem i Djurens Rätt och hörde talas om den hemska dunindustrin där stackars ankor blev plockade levande. Sedan dess har mina principer smulats sönder. Tyska tjocka dunkuddar kom in i mitt hem på grund av/tack vare min man. (Alltså, inte för att han är tysk, men...)
Fluffiga stora kuddmoln är väl ganska trevligt. Men efter ett tag föredrog jag ändå min vanliga "normala" kudde. Min syntetkudde med lagom mycket fluff. I förra veckan tänkte jag att det var dags att tvätta de där dunkuddarna efter två års användning. (Jag vet, äckligt, jag vill inte ens tänka på alla...vahettere...kvalster!)(Och kvalsterbajs!!) Så jag tvättade enligt konstens alla regler. Gjorde till och med en omfattande google-undersökning innan för att vara säker på tillvägagångssätt. ÄNDÅ började kuddarna lukta gammal ankröv. Typ ankbajs blandat med unket, mögelaktigt.
Ni som aldrig umgåtts med ankor och höns vet kanske inte vad jag pratar om. Men besök närmsta hönsgård eller ankdamm så förstår ni hur övervidrigt de luktar. Jag vet för vi har haft både ankor och höns hemma och de luktar inte hallontårta om man säger så. TROTS att jag först tvättat enligt tvättlapp och google-råd och torktumlat kuddarna i sammanlagt 5+ timmar (vilket kräver TVÅ tvättstugebokningar!) och fluffat upp dem och haft mig så går stanken av ankrumpa inte bort.
Jag återgår härmed till min dun-bojkott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar