Jag har funderat på det här med bloggandet en längre tid. Jag har inte riktigt känt att jag kan skriva om det jag vill. För jag vill ju skriva om hur det är att vara beslöjad kvinna i Sverige, om, inte vet jag, politik? Först var anledningen till att inte blogga att jag liksom inte "kommit ut" inför hela min bekantskapskrets och dessutom inte riktig var redo att försvara det jag står för. Inte för att jag inte är övertygad om min ståndpunkt, men för att man ibland helt enkelt inte orkar försvara sig. Och gissa om man blir ifrågasatt när man helt plötsligt går från vanlig sekulär svennebanan till att leva ett helt annat liv och manifestera det så tydligt som genom att huckla på sig och täcka håret...
Jag funderat om jag verkligen vill vara offentlig med det där som jag egentligen vill skriva om. Alltså, inte för att min blogg är värst offentlig med sina typ 12 läsare, men ni fattar. Nåt internet-troll googlar och hamnar här och helt plötsligt får jag hat-kommentarer på samma blogg där det finns information om och bilder på min son. Nu har ju inte det hänt förstås, den googling som ger min blogg träffar är anisbröd (speciellt i juletid) men ändå. Jag har känt mig begränsad. Funderade på att starta en till blogg bara för de där "känsliga" inläggen, men jag vill nog faktiskt inte dela upp mig själv på det sättet. Jag måste få plats med hela mig själv, om det nu eventuellt kommer negativitet får jag väl helt enkelt hantera det då.
Den dagen, den sorgen, som mamma brukar säga. Och på tal om hatare så är det väl såhär:
Så, nu kör vi.
Vi börjar med det ytliga tycker jag.
Här om sistens såg jag nämligen en föreläsning på youtube med en fd. konvertit, ordnad av Sveriges Humanister, så ni kan ju föreställa er temat. (Man kan ju ibland få för sig att ateism är en missionerande trosuppfattning...)
Jag orkar inte ens länka.
Hur som helst var det en sak jag reagerade på (eller flera, men herre Gud det blir en hel uppsats om jag ska gå igenom allt där våra åsikter skiljde sig.) Andemeningen av föreläsarens uttalande var i alla fall att slöjan är till för att förfula och att konvertiter speciellt blir extra fula.
(Efter att sedan ha råkat se kvinnan i slöja på en bild från då det begav sig, kan jag iofs förstå vad hon menar då hon på bilden hade en bajsbrun slöja knuten på ett sådant sätt som typ bara irakiska gamla tanter har.) (Jag vet, jag är elak nu.) (Inget fel på irakiska gamla tanter.)
Men i alla fall att slöjan gör en ful...
Visst, så kanske man kan se det.
Om man endast sätter likhetstecken mellan snygg och naken.
För det är ju så att hijaben är till för att täcka behagen, bland annat. Men hur mycket kläder man har på sig har väl till viss del att göra med att man faktiskt vill täcka vissa saker.
Annars vore vi väl alla nudister?
Jättesnygga nudister.
Det är ju inte så att det inte finns en hel mode-industri som tjänar massor med pengar på att folk vill klä sig fint...
Sexighet och graden av nakenhet däremot, där har vi en närmare koppling.
Men måste allt vara så himla sexualiserat jämt då? Är det inte det vi klagar över? Att allt är sälj en grej med en tjej.
Jag har i alla fall aldrig känt mig ful i slöja.
Eller, det är väl en sanning med modifikation.
Jag har aldrig känt mig ful på grund av slöjan.
Bad-hijab days däremot,
det är en annan sak.
2 kommentarer:
Jag är för egen del alltför för praktisk för att på riktigt förstå det där med att klä sig i kläder som hindrar kroppens rörelser. Oavsett om det handlar om niqab, hijab, burka, högklackade skor, trånga korta kjolar, axelbandslösa klänningar, vida ärmar mm. Till vardags vill i alla fall jag klä mig i kläder som gör att jag kan röra mig obehindrat och inte frysa eller svettas. Om jag skall skydda något så är det väl i så fall mina kläder från att bli fläckiga genom att använda förkläde. I min ålder och med erfarenhet blir det så tydligt att skönhet och sexighet kommer inifrån. Ett uttryckslöst ansikte på en naken kropp eller på en kropp dolt med kläder oavsett stil har varken skönhet eller sexighet. Klädkoder finns ju i alla möjliga sammanhang och dom blir vi nog mer eller mindre påverkade av oavsett livsåskådning. En hijab eller en keps är ju ett attribut som signalerar en tillhörighet. Det är väl upp till varje människa att uttrycka sig som de vill. När det är fest vill även jag klä mig fin. De vackraste kläderna på skoldansen brukar dock de muslimska tjejerna tå för. Kändes inte som att de täckt behagen, mer som att de klätt sig smakfullt. Inte min stil män jag kan ändå se skönheten i alla tyger och draperingar.
Det är kanske min ateistiska läggning gör att jag till vardags trivs i rutig skjorta och svarta byxor eller så är det det där med det praktiska, vad vet jag.
Men herregud, som om allt handlar om att vara snygg? Och jag tycker att kvinnor i slöja är så otroligt vackert! (Hoppas att jag inte exotifierar med den kommentaren...) Tycker att du är modig som har konverterat!
Skicka en kommentar