fredag 18 april 2014

Jättebra...

Verkligen jättebra att jag valde att se ett avsnitt av Criminal Minds samma dag som vi besökt en klinik för resevaccin, verkligen jättebra också att avsnittet handlade om en psykomördare som infekterade sina offer med RABIES och sedan lät dem gå lös på nästa offer så att de kunde smitta vidare innan de dog av konvulsioner och otrevligheter som hör rabies till. Jag blev ju inte alls nojig av det. Inte alls...

Bra också att jag knappt längre vågar gå på toa i nattmörkret för att jag inbillar mig att det ska hoppa fram en galen rabiessmittad kvinna med fradgande mun bakom ett hörn. Detta mer än en vecka efter att ha sett nämnda avsnitt. Rabiessmittade galna människor har nu gått upp i toppen i min lista över skrämmande saker. Gått om små, läskiga, maskerade barn med någon form av potatissäck med påmålat ansikte (Ja, jag är fortfarande ärrad av att ha sett El Orfanato för flera, flera år sedan)

Det är ju bra att jag är rädd för så extremt sannolika scenarion...Tydligen är det fladdermöss som utgör den största rabiessmittarrisken (iaf i Amerikat) och inte ens det är speciellt jättevanligt. (Tänk vad man ändå lär sig av Criminal Minds...Dr. Reed...)

Ingen mindre än min vän ruccola-salladen utgör förresten den största risken att drabbas av salmonella i Sverige. På tal om smittorisker alltså. Hädanefter kommer jag skölja min sallad än mer rigoröst.

Vad sägs om det lagom osammanhängande, som första inlägg efter tidernas bloggtorka?

2 kommentarer:

ullwi sa...

Välkommen tillbaka från bloggtorkan. VI vill gärna höra dina galna berättelser

BBV sa...

Haha! "Rabiessmittad galen kvinna...!" Räknas det om man känner sig som en ibland?