Jag trodde faktiskt aldrig att det här skulle hända.
Tyska. Efter katastrofterminen som tyskstuderande med världens värsta lärare (utom i litteratur, hon var underbar!) hatade jag allt som hade med tyska att göra. Ok, inte min man då, trots att vi träffades på universitetet just på grund av tyskan. Men jag blev aggressiv och mådde dåligt bara av att höra språket talas. Jag överdriver inte. I min ilska kastade jag till och med en massa användbara stenciler och ett grammatikhäfte med övningar. Jag som alltid annars sparar saker i evigheters evighet.
Men så plötsligt känner jag att jag faktiskt kan tänka mig att plugga tyska igen. Bara sådär, efter att ha gått omkring och hatat blotta tanken på tyska i två års tid. Jag vill inte börja nu förstås, det har jag inte tid med. Först står en seriös examen på agendan så att jag kan bli lärare på riktigt. (Även om det känns nog så mycket på riktigt när jag står där framför en klass sjuor och har engelsklektion.) Men eftersom ett av mina livsmål är att lära mig onormalt mycket och aldrig sluta plugga så blir det nog kanske så att jag läser tyska igen någon gång i framtiden. Bara för att. För nöjes skull. (Jag vet, jag är själv i chock över det här.)
För, ni vet, jag är en av de där knasiga människorna som faktiskt gillar grammatik. Och att gilla grammatik är nog något av en förutsättning för att orka lära sig det knöliga språk som är tyska. Sen har de ju faktiskt rätt fina och användbara ord också.
Så jag känner faktiskt lite Vorfreude (med stort v, såklart, det är ju ändå ett tyskt substantiv) inför att någon gång plugga tyska igen. Det var ju trots allt med tyskan som mitt språknördande en gång började. Visserligen för att det var det enda B-språk som erbjöds när jag valde (eller, ja man kunde välja franska också, men då skulle man behöva åka 2,5 mil enkel resa för att ha lektioner) men i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar