söndag 24 augusti 2014

Om Facebook

Ifall någon undrade har jag alltså inte bytt namn på Facebook. Min kära man "råkade" byta åt mig när han lånade min. Jag kan nu inte byta tillbaka på två månader. Tack, älskling. Haha. Men jag har alltså inte blivit galen, fått någon slags livskris och bytt namn till Human Insan. Jag vill också gärna förtydliga att Insan inte är en felstavning av insane utan betyder människa på arabiska. Mitt nya namn är alltså Människa Människa, lite skönt övertydligt, tårta på tårta-igt sådär.



Har jag förresten någon gång nämnt att jag hatar Facebook? Ja, jag inser hyckleriet i att överhuvudtaget ha en användare om jag nu hatar det så mycket, men det finns guldkorn, som att använda det som kanal att hålla kontakten med min hermana americana aka Elisabitta min room mate (well, house mate) från tiden i Madrid. Utöver det är fb mest bara sk*t. Eller, det är väl kanske så att jag i allmänhet tycker att människor är ganska korkade och att det kommer fram på fejjan eftersom det där delas svart på vitt att de inte kan stava, formulera sig i grammatiskt riktiga meningar, att de kallar sina respektive för gubben/gumman och att de delar allt från rasistiska föreställningar till bilder på sina "söta" barn, som i själva verket ser ut som Leif GW Persson. Jag skojar inte, en av mina bekanta delade nyss en bild på sitt barn och detta barn uppvisade väldiga likheter med nämnda man, till och med min lätt ansiktsblinda make, som tycker att alla om de överhuvudtaget liknar någon ser ut som Patrick Swayze, höll med. Inget fel i att se ut som Leif GW, absolut inte (se min väst-besatthet) men ändå. 

Som ett socialt experiment vore det förresten intressant att de hur många "vänner" som skulle försvinna om jag la upp en bild på mig själv i hijab. Jag kanske misstror folk nu, jag vet inte, men det kunde kanske bli en spännande start på en upprensning i den där vänner-listan. 

Jag skulle vilja säga att jag inte är bitter, men jag ÄR nog ganska bitter och cynisk och allt vad det heter. För att heta Människa Människa är jag faktiskt rätt misantropisk stundtals. Åh, ironin!

3 kommentarer:

Ullwi sa...

Du har ju vuxit upp med en pappa med "föraktfull människosyn", det kan sätta sina spår. Att bära på hat måste vara en tung börda. Bär på kärlek och förståelse istället, mycket lättare och skönare.

Glamour-Psykologen sa...

Hahaha, älskar din humor och ditt sätt att skriva! :D Hur kul som helst, I´ll be back. Kram!

Hanna sa...

Jag känner starkt igen mej i just det där när man känner att "vad tusan är det för fel på folk, varför är det bara jag som är vettig här i världen"? Den som inte någon gång tänker så ljuger för sig själv och andra ^^.
Även om man såklart inte tycker att alla är dumma i huvudet, och självklart kan man en bra dag när man gräver djupt inom sig också ha en förståelse för att alla inte kan tänka och tycka precis som en själv, så är det nog ganska normalt att känna så.
Det har nog ingenting med en "föraktfull människosyn" att göra, eller att man ständigt går omkring och bär på hat!
=)