Jahaja. Sverige gick alltså och vann Eurovision, precis som mannen förutspått redan första gången han såg/hörde låten. Ganska bra tippat av någon som av religiösa skäl oftast inte lyssnar på annat än islamisk á capella.
Vi såg inte spektaklet förutom en snabb förbizappning där vi råkade få ta del av Italiens bidrag. Mannen kollade på någon Apornas Planet och jag kollade på datorn. Pallar inte med några apor, av någon anledning blir jag illa till mods av dem. Så jag kollade Keeping up Appearances på Youtube istället...
Keeping up with Hyacinth instead of the Kardashians, so to speak...
Själva poängräkningsmomentet såg vi dock, det är det intressantaste (enda intressanta) med hela tävlingen enligt mannen. Jag håller väl inte helt med om att det (heller) är speciellt intressant, men jag är inte den som är den, så jag sällskapade.
Tyskland fick inte en endaste poäng till mannen stora (skade)glädje. Han har ju bott där och är inte helt förtjust i landet. Någon slags hat-kärlek tror jag dock eftersom han trots allt åker tillbaka nästan årligen. När det var klart studsade mitt hjärtas kär i alla fall iväg till datorn för att kolla Bild Zeitung och gotta sig lite åt den där ospräckta nollan.
På kuppen lärde vi oss ett nytt ord. Schnuckel alltså. Så himla bra ord. Bara det får mig att vilja återuppta de avbrutna tyskastudierna (någon gång...) Schnuckel, man hör ju att det är det perfekta ordet för att beskriva min lilla gulli-gull Ubaidi-baby.
1 kommentar:
Spoiler: Martin kallade Ivar för Schnuckes-ongen av oklar anledning...
Skicka en kommentar