Den största grodan

Jag har jättemycket att göra. Inlämningar och uppgifter av olika slag. En gång under gymnasiet (tror jag i alla fall att det var) hade vi en gästföreläsare som berättade om studiestrategier. Hon sa då en sak som jag fortfarande tänker på ibland.

"Ät den största grodan först!"

Hon menade alltså att det bästa sättet att tackla läxor var att ta itu med den svåraste och jobbigaste först.

Jag sa visserligen att jag tänker på det här uttalandet ibland, det betyder dock inte att jag följer den filosofin. Jag tror mer på pristagaren av IG-Nobels (en parodi på nobelpriset ägnat åt gärningar som först får folk att skratta, sedan tänka efter) litteraturpris förra året, nämligen idén om strukturerad prokrastinering. D.v.s. att jag medan jag undviker den där "största grodan" ändå lyckas med att äta upp de mindre grodorna och då i alla fall får en massa saker gjorda.

Förresten tycker jag att just grodor är ett ganska dåligt exempel, grodor är ju faktiskt ansett som en delikatess i vissa kretsar och man borde därför äta den största sist i enighet med teorin om att spara det bästa till sist.