Den här boken brukar ofta refereras till som en kärlekshistoria, jag håller bara till viss del med om den benämningen. Fokus ligger egentligen inte på kärleksrelationer, jag tycker mer att den handlar om överlevnad.
Scarlett då, ojoj, en hjältinna som man avskyr men samtidigt inte kan låta bli att tycka om. Jag tror att de flesta åtminstone kan känna igen sig själv i någon av hennes dåliga sidor, hon har hela spektrat att välja från. Självisk, snål, slampig, envis...Rhett Butler å andra sidan personifierar MANNEN. Hur politiskt korrekt det nu är att säga det i genus-Sverige. Men han är liksom mjukis och bad boy på samma gång. Den stereotypa fjortisdrömmen liksom.
Jag har faktiskt inte sett filmatiseringen, försökte en gång för länge sedan man fann den bara extremt uttråkande. Jag tror att det var en fördel för min läsning att jag inte sett filmen, för boken är däremot, trots allt krigssnack, inte det minsta tråkig. Jag blev nästan besatt av att läsa den och bävade samtidigt för att den skulle ta slut. (Tur att den var ca 1040 sidor då.) Den översättningen jag fått tag i var dessutom ganska roande eftersom översättaren tyckte att de svenska läsarna behövde extra förklaringar ibland.
"Barbecue, ett slags garden party där det bl.a. bjuds på mat, som steks eller rostas i det fria över öppen eld."
Om man inte läst Borta med vinden ännu tycker jag definitivt att det är en sådan bok som man någon gång i livet borde läsa.
1 kommentar:
Känner likadant. Mycket blandade känslor. Både att den ger som du säger "den andra sidan" fast samtidigt så är inställningen till de flesta svarta faktiskt ganska så obehaglig. Men så visar författaren att nordstatarnas inställning kunde vara rätt så obehaglig med.
Tyckte himla synd om hennes negligerade barn också...
Skicka en kommentar