torsdag 30 augusti 2012

Traumatiserad

För några dagar sedan hände något hemskt. Eller, allt är ju relativt. Jag satt förnöjt och jobbade på punkt nr 24 på min lista, den om att klappa katten mer. Då upptäckte jag en liten "utväxt" bakom hennes öra.

Krafts, krafts, vad är det här?
Ihhhhhhhhhhhh, en fästing!!!

En jättestor fästing! Kanske. Jag upplevde den i alla fall som enorm, men jag är ganska oerfaren gällande småkryp eftersom jag försöker hålla mig så långt bort från dem som möjligt, så det kan tänkas att det var en helt normalstor fästing, kanske till och med en liten. I vilket fall var jag ju på något sätt tvungen att avlägsna den från ze katt.

Bensprattlande superextremäckliga fästingar kan dock vara ganska svåra att få bort. I alla fall om man samtidigt gråter av äckel och skräck och absolut inte vågar ta i skiten. Till slut fick min hjälte och livskamrat, även refererad till som mannen, be mig att gå ut ur rummet och sedan opererade han framgångsrikt bort fästingen själv. Och han hade dessutom roligt åt att jag varit så panikslagen när det bara var en sån liten grej. Efter min förklaring av läget hade han minst trott att fästingen istället var en jättelång, parasiterande mask som grävt sig in i Purrets hjärna.

Jag känner mig dock fortfarande lite traumatiserad efter den här händelsen och hoppas innerligt att jag slipper att uppleva att behöva se en fästing någonsin igen, även om det förmodligen är en fåfäng och ouppnåelig önskan.

Att det ska finnas en bild till detta inlägg kan ni glömma! Usch!!!

2 kommentarer:

BBV sa...

Vill bara meddela att jag (själv) fått avlägsna en fästing från min vackra stjärt.

Lena sa...

Blogga mer!!!!